Aktuellt Blogg Det krävs ett rejä...

team-386673_640-liten

Igår visades filmen This Changes Everything på Handelshögskolan i Stockholm, i ett arrangemang av Forskare tittar på film. Jag skulle ha varit där men fick av olika skäl nöja mig med kollegans referat i morse. Någon sorts sammanfattande tema var sammanhang, eller ömsesidigt beroende, eller sammanlänkning (min tolkning av kollegans referat). Både som mer eller mindre uppenbar beskrivning av våra livsvillkor på planeten och som nödvändigt förhållningssätt till en hållbar väg framåt.

Håkan Emilsson bloggade häromdagen om förvaltning av ekosystemtjänster i samverkan mellan olika aktörer, som en väg framåt mot den Planetnytta vi behöver ha som vision. Ökad samverkan mellan många aktörer, både privata och offentliga, tror vi på U&We är nödvändigt för att kunna nå Planetnytta och reell hållbarhet. I mer eller mindre organiserade och innovativa former. Vi gör vad vi kan för att bidra, bland annat genom nätverksprojekt som C/O City och Hållbara Restauranger.

Dessa livsvillkor av ömsesidigt beroende, och behovet av lösningar i samverkan, existerar parallellt med en global trend mot ökad individualism. En individualism som otvivelaktigt har sina fördelar i termer av bland annat en individens frigörelse från förtryckande normer och system. Den andra sidan av individualistmyntet är ett orosmoment i förhoppningen om en hållbar framtid. Som Stratfors analytiker Jay Ogilvy skrev i oktober 2015:

Thinking about the dialectic between individualism and collectivism, we cannot deny the dangers of too much individualism: too much emphasis on entitlements rather than social responsibility, creeping narcissism, and a selfish indifference to the needs of others.

Särskilt i de fall då detta blir värden som omsätts i storskaligt agerande i institutioner, organisationer och näringsliv – samtidigt som vi behöver lösningar och vägar framåt som handlar om systemperspektiv, samverkan och förståelse för vårt beroende av och påverkan på omvärlden. För som Moises Naim har uttryckt det så medför den individualistiska trenden inte bara att makt förflyttas, utan också att den förfaller och i vissa fall dunstar bort. Och vissa av våra riktigt stora planetära utmaningar kräver strukturer med handlingskraft.

På väg till kontoret i morse läste jag ut Niklas Ekdals bok Hur jag dog. Och fick klart för mig hur allt hänger ihop. Boken är viktig och läsvärd och beskriver ett självmordsförsök och vägen tillbaka till ett liv som man orkar leva. Läs den!

Mot slutet av boken finns en formulering som väldigt tydligt sammanfattar utmaningen i den individualistiska trenden i en verklighet av ömsesidigt beroende. En formulering som jag med all respekt för det ursprungliga sammanhanget lånar i överförd bemärkelse, till våra gemensamma hållbarhetsutmaningar på planeten:

Om det krävs en by för att uppfostra ett barn så krävs det ett rejält kollektiv för att hålla liv i en individualist”.

Vilket rejält kollektiv behöver och kan vi skapa, bygga, främja för att hålla liv i de önskade delarna av den individualistiska värld vi skapat? Internationella Brottmålsdomstolens i Haag besked i veckan, om att de ska börja ta sig an miljöbrott, är en delkomponent som i alla fall ger mitt hopp lite näring.

Vad ger ditt hopp näring?

 

Your comment has been successfully submited.

Kommentera