Gästbloggare
#101 Jag var och lyssnade på Margot Wallström förra veckan. Hon pratade om utvinningsindustrin i Demokratiska (!) Republiken Kongo, om varför länder med stora naturresurser ofta sitter fast i fattigdom, och hur industrin är kopplad till våldet mot kvinnor och flickor i landet. Ämnet tål att beskrivas om och om igen, hur tillverkningen av våra mobiler – ”blodsmobiler” – sker mot bakgrund av den tragedi som äger rum just nu.
Men jag fastnade för något annat också, något som hon sa mot slutet. En fråga från publiken handlade om klimatfrågan och hur utvinningsindustrin hänger ihop med den. ”Klimatfrågan hänger ihop med allt” sa hon, och sen uttryckte hon en lätt desperation när hon fortsatte fråga sig varför inget händer. Varför gör vi inget? Varför reagerar vi inte? Vi har kopplat in naturvetare, ingenjörer och ekonomer – nu är det dags för psykologerna att göra entré. De kanske kan förklara varför vi fortsätter skygga för fakta, varför människor inte ändrar sitt beteende och varför nödvändiga beslut inte fattas.
Vad är det som hindrar oss från att reagera? Att vi inte ser en yttre fiende, en blodtörstig best med dovt morrande och dragna vapen? Att vi inte ser effekterna HÄR? Inte så tydligt ännu i varje fall? Eller att vi inte tror att det är sannolikt att det drabbar oss, i vår generation, eller våra barn? Behöver vi ett ”Day after tomorrow-scenario” för att vakna?
Vi behöver ställa om vårt system, det står tydligt för de allra flesta, men riktigt hur omställningen och det nya systemet ska fungera och se ut tvistas det om. Visionen om ett hållbart samhälle beskrivs inte sällan som en utopi, och processen tros vara plågsam och problemfylld. Samhällsförändringar är ofta dramatiska, i form av revolutioner eller katastrofer och i mångas sinne är kanske en omställning av vår nuvarande livsstil en slags revolution. Samtidigt har det alldeles nyss skett en enastående samhällsförändring, alldeles av sig själv nästan, utan så mycket friktion och ståhej. Den digitala revolutionen har omdanat hela vår värld på ett par sekel och skapat nya möjligheter och givit nya utmaningar, men framför allt ett helt nytt sätt att leva. Det har skett utan vare sig våld eller tvång uppifrån. Kanske för att det har appellerat till något djupt mänskligt inom oss – viljan att kommunicera. Om vi kan få fram något som spelar på det ursprungligt mänskliga även i hållbarhetsfrågan kanske vi kan se en revolution underifrån också på det området. En alldeles grön revolution.
Detta är inlägg #101 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva minst ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014.
