Årets första fotbollslandskamp på hemmaplan skall spelas ikväll mellan herrlandslaget och Iran i Friends arena i Solna.
Friends arena är den arena som initierades och delägs av det svenska fotbollsförbundet. Vi vet också att denna satsning har inneburet svåra ekonomiska påfrestningar( -225 mkr för 2014 för arenan) för förbundets ekonomi. I princip är förbundet konkursfärdigt och har därför träffat ett avtal för driften av arenan med franska Lagardère. Det kostar också pengar på kort sikt (ombyggnader mm) men syftar till att minska den långsiktiga finansiella risken.
Ovanstående bakgrund har sannolikt hyggligt stor betydelse för val av motstånd för landskampen. Iran har svårt att hitta motståndare och lär ha betalat en god slant för att få komma till Solna och möte ”kvalificerat” europeiskt motstånd. Det är första gången de båda länderna överhuvudtaget möts. Sverige rankas förövrigt som nummer 45 bl a efter storheter som Kap Verde och Wales: Förre svenske förbundskaptenens Lars Lagerbäcks Island ligger t ex 10 placeringar bättre. Iran har placering 42 på världsrankingen.
Och varför har då Iran svårigheter att få till landskamper, mycket består av regimens bristande förståelse för mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet. Matchen ikväll förväntas bli en ping pong match mellan regimens nöjdhet att få komma till Sverige för landskampsutbyte kontra exil-iraniers förväntade protester. Det ironiska är då att politiska budskap inte toleras av FIFA och Fotbollsförbundet kan därför få betala dryga böter- inte så lönsam landskamp längre. Idag är kvinnor välkomna till Friends Arena hade det varit bortamatch i Teheran så hade de varit portade. Ikväll förväntas det komma över 30 000 åskådare.
Att det arrangeras matcher mot tveksamma regimers landslag må vara en sak. Men mer besvärande för fotbollsförbundet är den bristande förberedelsen och förmågan att själva deklarera självklarheter som alla människors lika värde och kvinnornas rättigheter. Förbundskapten Hamrén duckar på pinsamt sätt och förbundet har ingen kommunikationsplan överhuvudtaget.
Kanske en crash course i FN´mänskliga rättigheter vore på sin plats för såväl Svenska Fotbollsförbundet och regimen i Iran.
Om man inte vet hur man skall börja jobba systematiskt med ett företags eller idrottsföringens sociala ansvar så finns det ett enkelt tips. Genom att gå igenom FN 30 artiklar för mänskliga rättigheter och checka var man själv står för respektive område så får man en bra grundkoll och kan hitta eventuella brister och därmed en snabb riskhantering
Och matchen då, ja Iran är ett av Asiens bästa lag och kan förväntas ge Sverige en god sportslig utmaning, ska vi säga 1-1.
Efter matchen reflektion: Vilken fest de båda lagen bjöd på framförallt så var den iranska delen av publiken fantastisk. Fina mål och ett svenskt fotbollsförbund som agerade med is magen och inte försökte ta bort banderoller och den gamla iranska flaggan som tydligen inte är tillåten. Och kanske nådde några av budskapen även den iranska regimen te x att kvinnor borde få gå på match även i Iran.