Gästbloggare
Tredje generationen miljögifter lagras upp i miljön. Dagens Nyheters rapportering om hur försvarets och luftfartsverkets brandbekämpning har gjort att det farliga ämnet PFOS har runnit ut i intilliggande Mälarvikar. PFOS, det hittills enda förbjudna av många högfluorerade ämnen, kan som DN uppger både orsaka cancer och reproduktionsstörningar. De här otrevliga egenskaper blir än mer obehagliga i kombination med att det kemiska ämnet inte bryts ner. Det försvinner inte. Istället tas det upp av organismer som lever i den förorenade miljön, som fisk. Och förs sedan vidare i näringskedjan. Den kanadensiske forskaren Scott Mabury visade för snart tio år sedan att halterna av PFOS fördubblades vart fjärde år i isbjörnar på Arktis. I DN-artikeln diskuterades försvarets ansvar för att städa upp marken så att läckaget till Mälaren skulle kunna undvikas. Mycket befogat att de som använder en farlig kemikalie tar ansvar för att varken miljö eller människor kommer till skada. Vad som är lika befogat, men som inte berörs lika ofta är att den som tillverkar ämnet också bör ställas till svars. Varför blandar man i en kemikalie med miljö- och hälsofarliga egenskaper i en produkt som inte kan brytas ner? DuPont är ett av de stora kemiföretag som tillverkar perfluorerade ämnen. De har sällan besvärats med eller besvarat några frågor från media.
För två år sedan undersökte svenska naturskyddsföreningen förekomsten av ett annat miljöfarligt ämne, nonylfenoletoxylat (NFE), i flera av de största textilkedjornas handdukar, var det Åhléns, ICA, Coop, Hemtex och några andra som fick stå till svars. Helt rätt. De ska ha bättre kontroll över hur produktionen går till och vilka kemikalier som används. Men det faktum att en av de större tillverkarna av NFE är Akzo Nobel framgick inte av rapporterna i media. Ingen frågade dem om vilken information de lämnade sina köpare om riskerna. Om varför de säljer ett ämne som ska användas i vardagsprodukter och som är farligt för miljön. I deras fikarum på huvudkontoret i Stenungsund läppjade ledningen lugnt på kaffet. Betydligt mer stressade var personalen i hemtextilbutikerna.
Trots den goda lönsamheten och trots att deras kunder får ta smällen när riskerna konstateras, har kemiindustrin hållit hårt i pengarna när det gäller investeringar i kunskap om skadliga effekter på hälsa och miljö.
