#55 Ett ämnesområde jag spenderar en och annan timme på är rapportering av olika slag. Utanför jobbet är pendling något jag spenderar ganska mycket tid på och när jag pendlar brukar jag passa på att läsa rapporter och den här veckan läste jag en rapport om att – rapportera!
Företag och organisationer publicerar i allt högre utsträckning hållbarhetsdata i årsredovisningar, hållbarhetsredovisningar, CSR-rapporter och andra frivilliga rapporteringsinitiativ. Inom kort kommer det även bli obligatoriskt för vissa Europeiska företag att redovisa icke-finansiell data inom, bland annat, miljö, arbetsrätt, korruption och mänskliga rättigheter.
På U&We jobbar vi med frivillig rapportering på lite olika sätt och vi får ofta frågan: ”Ja, men använder investerare verkligen hållbarhetsdata?”. Svaret är, enligt Ernst & Young, ja. Två tredjedelar av institutionella investerare använder faktiskt icke-finansiell information i sina investeringsbeslut, även om det inte alltid görs på ett systematiskt sätt.
Den värsta rapporteringssäsongen är ju nu över för de flesta större bolag, men det finns en del att ha i åtanke när man som företag väljer att hållbarhetsredovisa:
- Investerare som använder hållbarhetsdata föredrar att få informationen direkt från företaget. Årsredovisningen är den absolut viktigaste källan, men även hållbarhetsrapporter, hemsidan och tredjepartsrankningar används som källor
- Materialitet är ett nyckelord. Det som rapporteras måste vara relevant för verksamheten och kopplas till det som är relevant för en investerare att utvärdera. Det kan till exempel vara kopplingen mellan klimatförändringen och ökade energipriser eller hotad livsmedelsproduktion på grund av otillräcklig pollinering
- Risker kopplade till värdeskapande och tecken på dålig styrning är risker som investerare är extra intresserade av.
- När företag rapporterar om vad de gör, hur de gör det och varför de gör det kan de förbättra sitt rykte och undvika ett dåligt sådant
Ernst & Youngs rapport visar att det inte bara handlar om att rapportera, men att det är viktigt hur man rapporterar för att investerare ska kunna använda informationen och göra vettiga investeringsbeslut. Icke-finansiell rapportering av materiella aspekter, som visar på hur företaget skapar värde och hur man styr dit kan förbättra företagets rykte. Förhoppningsvis kan relevant företagsrapportering gynna de företag som gör gott och missgynna de företag som gör mindre bra eller till och med dåligt.
Detta är inlägg #55 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014.
