Blogg Balans och politisk ...

Min tredje dag i Almedalen. Några av mina kollegor är mer rutinerade än jag, först idag har även jag lyckats få till en lite mer balanserad planering. Balans mellan de seminarier jag verkligen vill höra och delta i, annat arbete som pockar på från kontoret där hemma, samt tillräckligt med mat och raster för att orka hålla fokus och energi på det jag gör. Och inte minst ha lite huvud kvar för en bloggpost.

Politisk vilja känns som något av ett tema idag, alternativt brist på sådan. Jag kommer just nu från ett mingel, Festen i Almedalen, med en glimtad förhandsvisning av den dokumentär om Olof Palme som har biopremiär i september i år. Oavsett politisk färg och inriktning tror jag de flesta som minns Palme skulle skriva under på att han kunde förmedla en politisk viljeriktning, med emfas. De med någon sorts mer direkt politiskt inflytande som jag hört på seminarierna idag här i Almedalen har varit påtagligt blekare på den punkten. Med undantag för Per Bolund (Mp) som på vår Planetsalong i SVN-huset denna morgon pratade om vikten av att tala mer om visionen för att ge kraft åt de steg vi behöver ta på vägen dit.

På Miljömärkning Sveriges efterföljande seminarium Har politiken hamnat i baksätet vad gäller hållbart byggande och grön upphandling? fick bostadsminister Stefan Attefall ta emot kommentarer och undringar från byggbranschen och Svanen (Johnny Kellner, Veidekke; Anna Forsberg, Skanska Nya Hem; Micael Jansson, Familjebostäder i Göteborg; samt Ragnar Unge och Sara Bergman, Miljömärkning Sverige) om frånvaron av politiska ambitioner avseende hållbart byggande som en stödjande kraft för den del av byggindustrin som kan och vill göra sin hållbarhetsläxa. Tyvärr hamnade Attefall mest i en försvarsposition som handlade om minimikrav och ett ifrågasättande av vad politikens roll egentligen ska vara.

Lika undfallande och oambitiös var attityden från Magnus Kindbom, Statssekreterare på Landsbygdsdepartementet, som tillsammans med bland andra Johan Ununger, VD på Saltå Kvarn, deltog i en panel hos Exportrådet under eftermiddagen. Rubriken på seminariet var Sökes: ekologiska råvaror och förädlade produkter. Finnes: ökad internationell efterfrågan, och handlade om varför Sveriges export av ekologiska livsmedel är så liten i jämförelse med exempelvis Danmarks när marknaden och efterfrågan uppenbarligen finns där. Som ett eko från förmiddagen upprepades från Landsbygdsdepartementets sida tveksamheten kring politikens roll och uppgift och en något slapp hänvisning tillbaka till ”marknaden” gavs.

Logiken haltar lite i mina öron när man från regeringens sida har visioner och konkreta mål om att livsmedelsexporten ska öka – här har man alltså inga problem att ha en åsikt om exportens innehåll och sammansättning, livsmedel kontra bilar, musik etc – men sedan försvaras frånvaron av ambitioner avseende export med så liten miljöpåverkan som möjligt med att det inte är politikens roll att ha en uppfattning om exportens sammansättning. På Jordbruksverkets hemsida står följande att läsa om regeringens ambitioner för Matlandet Sverige:

”Regeringen har en vision om att Sverige ska bli det nya matlandet i Europa. Det är en vision som handlar om god mat, upplevelser i världsklass och en levande landsbygd. Men den handlar också om sysselsättning och nya företag. Minst tio tusen nya jobb, en fördubbling av livsmedelsexporten och fler turistnätter på landsbygden är några av de mål som vi ska uppnå.”

Motsvarande konkreta mål kring export, och för all del ambitiösa mål kring produktion av ekologiska livsmedel skulle inte bara gynna exporterande företag utan kanske framför allt hållbarhetsarbetet och de politiska miljökvalitetsmålen som inte visar så imponerande resultat i dagsläget..Nu när det är dags att gå till sängs här i Almedalen gläds jag åt alla engagerade och passionerade företagare jag får träffa i mitt jobb, som tar oss framåt.

Your comment has been successfully submited.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.