Behöver vi en klimatlag

Ett av onsdagens Almedalsseminarier handlade om en klimatlag enligt brittiskt mönster. SVN som stod som arrangör hade uppbådat en imponerande panel med politikerna Gustaf Fridolin, mp, och Emma Henriksson, kd. Från näringslivet Karin Borgeryd, Polarbröd, Karin Stenmar, Folksam och Pär Larshans, Max hamburgare. Vidare deltog Anders Wijkman och Mette Kahlin, brittiska ambassaden. Åsa Stenborg modererade skickligt denna stora skara.
Som bakgrund redogjorde Mette Kahlin för den klimatlag som England antagit, Climate Change Act och som slunkit förbi lite obemärkt här hemma.
Den består av tre delar: 1. Ett reduktionsmål om 80% av utsläppen till 2050 baserat på 1990 års siffror. 2. Femåriga budgetperioder som sträcker sig 15 år framåt. Detta för att ge tydlighet och långsiktighet. 3. Transparens genom en oberoende kommitté av vetenskapsmän och ekonomer som ger råd om etappmål för varje budgetperiod. En finess är att kommittén publicerar sina råd, vilket gör det svårt för regeringen att utan starka argument anta andra än de rekommenderade målen. Det gav mig intrycket att man därmed låtit vetenskapen vara överordnad politiken och också politiska mandatperioder. En annan finess är att målet är klart och tydligt, medan delmålen för varje budgetperiod kan skifta och olika hänsyn kan tas. Medlen med sanktioner och belöningar kan också anpassas efterhand. Men lagen ger en tydlig signal till näringslivet vad som gäller på lång sikt. Det som gör denna lag intressant är att den drivs av skäl såsom att driva på grön teknologi, skapa nya arbetstillfällen och åstadkomma nationell konkurrenskraft samt att den lobbades fram av både näringslivet och miljöorganisationerna. Motståndare var endast ett antal backbenchers inom tory.
Flera länder har tagit intryck av England, bl a Mexico, Danmark och Finland. Frågan till panelen var om en liknande lag är borde införas i Sverige. Det var ett enigt ja men med vissa reservationer. Bl a fanns en tro att den inte skulle hejas fram på samma sätt av näringslivsorganisationer, där tunga personer som Sverker Martin Löf utövar ett starkt inflytande och knappast greppat vikten av en carbon free ekonomi.
Seminariet var knökfullt och folk fick stå efter väggar och lyssna genom dörren. En framgång för SVN och till nästa år behövs en större lokal för SVNs seminarier.