#30 Intressant läsning i dagens DN var Karin Bojs reflektion kring hur maten på våra tallrikar blivit allt mer ensidig. Världens befolkning är beroende av ett fåtal arter för livsmedelsproduktion. Precis som ett ekosystem med ett fåtal arter är dåligt förberett för yttre störningar är vår livsmedelsproduktion ute på hal is när vi nästan bara äter soja, vete, majs, oljepalm och ko.
Över dagens söndagsmiddag (som jag besviket konstaterar endast innehöll fem arter – dovhjort, palsternacka, potatis, ärtor och vitlök) diskuterade vi den irländska potatissvälten. Den är en skrämmande påminnelse om hur det kan gå när man lägger alla ägg i samma korg. Under 1840-talet dog miljoner irländare och ytterligare miljoner tvingades emigrera. Orsaken var angreppet av potatisbladmöglet, Phytopthora infestans, även kallat potatispesten. Potatispesten spred sig även till andra länder i Europa men där fick den inte lika allvarliga konsekvenser. Varför då undrar ni då. Jo, för i övriga Europa hade man ett mer varierat födointag.
@SvenskaArtproje på Twitter genomför en undersökning och där kan du rapportera om hur varierad – från ett artperspektiv – din frukost är. Det är ett bra sätt att reflektera över vad det är vi stoppar i oss och vilka konsekvenser det får. Jag känner mig utmanad och tänker att den svenska våren och sommaren är bra tillfällen att öka diversiteten på middagsbordet. Nässelsoppa, björkte och maskrossallad, någon?
Detta är inlägg #30 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014.
