Göran Wiklund
SvD har gett utrymme för en debattartikel av den kände klimatskeptikern Bjørn Lomberg. Vi har tidigare kommenterat hans åsikter. Bjørn Lomberg är adjungerad professor vid Copenhagen Business School och ägnar sig åt statistik men inte klimatforskning. Det han nu säger tillför inte debatten något nytt, men jag tar upp två av hans argument:
1. Det största problemet är inte koldioxiden utan luftföroreningarna. Lomberg har kommit fram till att 2,9 miljarder människor använder öppen eld gjord på kvistar och kodynga för att laga mat och hålla värme vilket ger dödliga avgaser.
2. Med begränsade resurser måste vi prioritera. Bättre då att göra något åt luftföroreningarna och under tiden inte göra något åt klimathotet, eftersom klimatet inte är en akut problem.
Samtidigt som han med rätta bekymrar sig om hälsofarorna med rökluft bortser han cyniskt ifrån alla som kommer att drabbas värst av klimatförändringen. Det är alla människor i utsatta lägen för vilka regn vid fel tid, torka eller översvämningar kan vara fråga om svält och ökad fattigdom. Till stor del är dessa människor också de som drabbas av hälsoproblem beroende på rök.
Lomberg bygger upp ett antingen-eller-resonemang i stället för att inse att både klimathotet och dålig luft dels samverkar och dels måste hanteras omgående.
För vår del konstatera vi att genom vår klimatkompensation vi har ett flertal projekt som genom bättre spisar minskar förbrukningen av fossilt bränsle som kol och/eller effektiviserar användningen av biobränsle. Dessa är dessutom lösningen på hälsoproblemet med rök, eftersom familjerna genom projekten får råd att investera i spisar där röken leds ut.
Alltså: investerar man i kompensation kommer hälsoeffekten som en positiv bieffekt.
