Nu kommer förhoppningsvis äntligen värmen.. ..och med den längtan till sol och bad. För dig som tänkt satsa på nya badkläder för säsongen vill jag gärna tipsa om baddräkter, bikinis och badbyxor producerade av spökgarn från haven! Vet du vad spökgarn är? Spökgarn är fiskenät och trålar som fiskare förlorat till havs. Redskapen fortsätter att fiska utan att någon tar hand om fångsten. Enligt Havs och vattenmyndigheten räknar man idag med att det bara i Östersjön finns minst 100 mil fiskande spökgarn, som fångar in minst 200-300 ton torsk årligen! Tänker man sig det ur ett måltidsperspektiv är det minst 600 000 portioner torsk som går förlorade till spökgarnen varje år! Problemen har ökat...

Jag har haft nöjet att läsa Johan Tells senaste bok ”50 sätt att rädda Östersjön”, den senaste i raden av böcker med korta tips från Johan. Tidigare finns ju ”100 sätt att rädda världen” och ”Träd kan rädda världen”. Formatet är kort och snärtigt och ger snabbt konkreta tips vad du kan göra som individ. Samtidigt är det första tipset att göra sig hörd och kommunicera och att stödja en politiker – kanske ett svar på den kritik som finns mot att individualisera alla problem och lösningar. Det krävs många för att lösa våra stora miljöutmaningar. Detta lyfts också fram i förordet av Johan Rockström – ”Men du kan inte rädda...

Citatet i rubriken kommer från CDP:s globala vattenrapport, “Accelerating Action Global Water Report 2015”, som släpptes i förra veckan. Rapporten baseras på 405 av världens största företags arbete inom vatten. CDP:s rapport innehåller en rad intressanta perspektiv på statusen för börsnoterade företags arbete inom vatten och är en bra kunskapskälla för att förstå de utmaningar investerare och företag står inför. Några siffror jag tycker är intressanta att: Endast 48 % av företagen mäter upptag och utsläpp av vatten Företagen totalt rapporterar 3 201 vattenrelaterade risker Bara 11 % uppger att de har en vattenpolicy som gäller hela företaget 8 av de 405 medverkande företagen visar ledarskap i förvaltandet av vattenresurser och rankas därmed av CDP...

Det var rubriken i Svenska Dagbladet igår angående den nya hållbarhetslagen. Den nya lagen som, med all sannolikhet, kommer att innebära att 2 000 svenska företag får krav på att redovisa relevant, icke-finansiell information, t.ex. klimatutsläpp, jämställdhet, påverkan på biologisk mångfald och resursförbrukning. Till alla er företagsledare i chocktillstånd där ute vill jag bara säga - ta det lugnt. Andas. Fira Valborg och första maj i lugn och ro så kan ni ringa mig eller någon av mina kolleger på måndag. Vi har jobbat med de här frågorna i 20 år. Du hittar våra kontaktuppgifter här. Trevlig Valborg! #uandwe20...

Världens vattenproblem kan sammanfattas i tre meningar. För mycket vatten. För lite vatten. För smutsigt vatten. Igår arrangerade NMC, Näringslivets miljöchefer, ett seminarium om ”Vatten som finansiell risk”. Charlotte Köhler Lindahl, SIWI, inledde med en bakgrund till den globala vattenproblematiken och de risker som drabbar, och kommer att drabba, näringslivet när de 0,007 procent av världens tillgängliga färskvattenresurserna blir allt mer begränsade. Alla branscher är mer eller mindre beroende av vatten som resurs, men i branscher som elektronik, kläder och livsmedel används enorma mängder vatten. Det går till exempel åt 20 000 liter vatten för att tillverka en mobiltelefon, 2 400 liter vatten för en hamburgare och 2 700 liter vatten...

#62 Då jag är miljövetare i grunden och arbetar inom hållbarhetsområdet händer det då och då att jag från utomstående får frågan ”vad tycker du om kärnkraft”. För många anses kärnkraft vara en ren energikälla som är lösningen på klimathotet. Min bild är en annan. Även om det hänt en del på området förknippar jag främst kärnkraft med de stora riskerna kopplade till konsekvenserna av en olycka, lagring av det radioaktiva avfallet och de säkerhetspolitiska aspekterna, men även smutsig framställning av uran som i sig är en ändlig och sällsynt resurs. Dessutom är det en extremt kostsam teknik, inte bara själva etableringen utan även driften vilket skiljer sig starkt från...

Det verkar vara på Madagaskar som det startade redan på 80-talet. Nu sprider sig revolutionen till Indien och till andra länder. Den indiska regering som först var skeptisk ger nu sitt stöd. Det handlar om risodling som sker utan GMO-utsäde, med mindre vatten, utan kemiska metoder men med naturlig gödsel. Metoden heter SRI (System of Rice Intensification). Det har tagit tid att förstå den fulla potentialen av detta sätt att odla. Kolla film! Kanske inte så underligt, eftersom det dominerande synsättet, drivet av agroindustrin, har varit att genetiskt utveckla utsädet och använda kemiska metoder för att bekämpa ogräs och insekter. Men nu talar vi inte om marginella förbättringar av skördar...