I en DN – arikel med rubriken ”Bonusar avslöjar brist på ledarskap och kompetens” skriver Thomas Franzén och Peter Norman om bonusar till företagsledningar. De tar upp en intressant vinkling, nämligen att bonussystem egentligen innebär att styrelser och styrelseordförande abdikerar från ledarskap. Alltså, man mekaniserar ledarskapet genom att lita på vad de kallar räknesnurror. Och att man räknar med att VDn fixar bolaget bara han/hon får en möjlighet att höja sin inkomst. De väcker också en annan fråga. Litar styrelsen på sin VD? Har de anledning att göra det om man inte konstruerar morötter?
I förlängningen kan man fråga sig om den som är VD borde känna sig förolämpad om han/hon erbjuds bonus? Vad är det för VD-kandidater som söker jobbet? Om man söker ett jobb för att man tjänar mycket kommer man att lämna jobbet av samma skäl; att man tjänar mer någon annanstans?
Blogg Bonusar innebär bri...
Göran Wiklund
Bonusar innebär bristande ledning
KOMMENTERA
4 Replies
Your comment has been successfully submited.
Citat ur blänkaren: ”I förlängningen kan man fråga sig om den som är VD borde känna sig förolämpad om han/hon erbjuds bonus? Vad är det för VD-kandidater som söker jobbet? Om man söker ett jobb för att man tjänar mycket kommer man att lämna jobbet av samma skäl; att man tjänar mer någon annanstans?”
Synnerligen relevanta frågor, så vidt undertecknads förstånd räcker.
En möjligen tidigare skymd tanke träder ur gömmorna: Kan det, förutom personlig girighet och styrelsens abdikation från omedelbart ansvar, genom bonusutfästelser, vara så också, att Företagets förräntningskrav å kapitalvolymen, inte kan sväljas av Företagets marknad? Finns en resultatmaximerande ekonomisk/finansiell brytpunkt,där ett val möjligen står i ”givakt”: skatta – eller dela ut till aktieägare och ledning!
Ja, tokig tanke måhända… men, va´sjutton… Jorden snurrade kring solen också, visade det sig.:-)
Sven-Erik: Också en tanke du nämner. Det får jag fundera över.
Annars är jag förundrad över att aktieägarna i form a finansiella institutioner så okritiskt stödjer rörliga ersättningsprogram. Kan inte företaget bevisa att det ger ökad vinst innebär det ju annars i praktiken att ledningen tar hand om pengar som annars hade kunnat delas ut till ägarna.
Citat: ”Annars är jag förundrad över att aktieägarna i form a finansiella institutioner så okritiskt stödjer rörliga ersättningsprogram.” (…)
Obegripligt, är nog rätt ord.
Citat: ” Kan inte företaget bevisa att det ger ökad vinst innebär det ju annars i praktiken att ledningen tar hand om pengar som annars hade kunnat delas ut till ägarna.”
Ja, visst, där ligger den gordiska knut som åtminstone undertecknad inte förmår lösa… även om vinsten för året avspeglar förväntad avkastning/förräntning… även sedan ledningen tilldelats bonusförmögenheter… varför i jisse namn går drakarna (åtminstone)(som man väl måste anta har tillräcklig utbildning i till saken hörande relevanta frågor) bland aktieägare, med på, att de, som ju tar de största riskerna, skall avstå 10-tals,upp till 100-tals miljoner till dem deras förtroendevalda i styrelsen har ”gått i god för” äger spetskompetens och vilja att maximera vinst till minimerad risk, detta är för mig fullständigt obegripligt. Den enda förklaring som står att finna tycks vara: Företagen drunknar i pengar!