Gästbloggare
Dag 2:
Trädplanteringsprojektet i Limay är det yngsta Plan Vivo-projektet som blev certifierat 2010, men har sedan dess växt snabbt från ett 20-tal involverade bönder till ca 90.
Limay är en charmig men fattigt lokalsamhälle med dåliga vägar. Hästryggen är det bästa transportmedlet och oxryggen det bästa för att frakta tyngre varor. Torrperioden har just inletts och det märks på landskapet som är torrt och gulnat. Till skillnad från vårt besök i kaffelandskapet La Complida, är bergen här kala och avskogade. På väg till projekten åker vi förbi ett rutnät av landskap som vittnar om de traditionella jordbruksmetoderna. Viss mark är i träda, ett annat består av torkad majs och på nästa betar boskap. Oxar tränas tidigt till att bli dragdjur vilket märks på att kalvarna redan som små bär en grenklyka runt halsen.
Under dagen vill Kahlil, grundare av Taking Root, introducera oss för involverade bönder och visa oss hur snabbt träden växer.
Första bonden, Noel, är ansvarig för en av många plantskolor och är i full färd med att förbereda för plantering. Jorden blandas med kalk och sand för att få ett bra pH-värde och konsistens. Hela familjen är involverad med att packa jorden i plastbehållare som systematiskt radas upp för att underlätta för den kommande frösättningen. Noel berättar för oss att många i samhället till en början var skeptiska till Plan Vivo-projektet, då man trodde att man skulle bli fråntagen sin mark. Noel å andra sidan var den första att anmäla sig helt enkelt för att han “gillade träd” och redan innan hade en bekantskap med Elvin, från Taking Roots Nicaragua-team. För sin första betalning berättade han att han anställt folk för att hjälpa honom med planteringarna. Mårten gav barnen en fotboll och det blev genast aktivitet under det stora mangoträdet.
Den andra bonden vi besökte hete Carlos och visade sig vara en mångsysslare med mycket mark och en passion för biodling. Träden såg han som en investering för sina barns framtid. Han hade flera marker, s.k. “plots” varav en ingick i Plan Vivo. Den första vi besökte var ett annat projekt som startas för staten och där träden nu var 12 år gamla och gav en blick in i framtiden. Kahlil höll en liten lektion i hur man mäter koldioxidupptag och poängterade att det handlar inte om koldioxidupptag per enskilt träd utan koldioxiden som binds per hektar. Man mäter diameter och längd. Det framgick klart att träd som var av samma sort och lika gamla skilde sig stort i storlek p.g.a konkurrens om solljus.
Därefter besökte vi Plan Vivo-projektet som kunde vara Arvid Nordquists träd. Det första som kännetecknar ett Plan Vivo-projekt är att området är inhägnat med staket, en vara som är mycket eftertraktat av bönderna och en starkt anledning att delta i Plan Vivo-projektet. Här fick vi se systematiken bakom det som kallas för “mixed species forest plantation”, där Carlos använt fem olika sorters träd. Några snabbväxande som blir till värdefull ved inom ett par år och några mer långsamt växande ädelträarter blir en stor framtida inkomstkälla. Ett exempel på en art är den så kallade Pochoten eller ”Spiny Cedar” som ser ogästvänlig ut på ytan pga dess taggar, men den ger den deltagande småbrukaren ett värdefullt, hårt och rödbrunt timmer efter ca. 20 år. Då är trädet ca. 30 meter högt.
Både Carlos och Noel var väl införstådda med trädens roll för att förbättra marken, miljön och luften och var mycket positivt inställda till projektet. Se vår Facebook-sida för fler bilder! //Johanna
