CDM (Clean Development Mechanism) är en av FN framtagen metod för kompensation som är ett alternativ till handel med utsläppsrätter men som också används på frivilligmarknaden. Det är naturligtvis bra att det finns en sådan metod, men det finns en baksida: Det har uppstått en ”sanning” som lyder: Enbart FN-sanktionerade projekt är seriösa och har hög kvalitet.
Detta måste synas i sömmarna. Till att börja med kräver FN-projekten en omfattande byråkratisk process för att bli registrerade. Detta gör att företrädesvis stora projekt krävs och kostnaden för att köpa ”carbon credits” blir hög. CDM-projekt har vidare framför allt kommit att lokaliseras till länder där det finns en industriell infrastruktur. Effekten är att andra länder, t.ex. i Afrika, uteslutits.
Det finns en okritisk övertro på CDM-projekt. Additionalitet är en kvalitetsaspekt på kompensationsprojekt som innebär att kundens investerade pengar ska göra skillnad. Det går inte att hävda att man klimatkompenserat om projektet ända skulle kommit till stånd. Okritiskt accepterande av CDM-projekt kan göra att man tror man kompenserar när ens pengar i själva verket inte får den effekten. Detta är en viktig faktor att ha ögonen på. Carbon credits ställs ut när ett CDM-projekt registrerats, det vill säga är godkänt. Då uppstår en intressant fråga: Projektet har redan finansierats i sitt första stadium och det är hög sannolikhet att de ”carbon credits” som projektet genererar kommer att säljas. Kommer våra pengar då att vara avgörande? Svaret är många gånger nej och då blir alltså additionaliteten låg. Hur ska man då göra? Till att börja med – kolla in det projekt ni vill investera i. Kräv att få läsa igenom de tekniska specifikationerna för att tränga in i frågan om additionalitet.
Ett sätt att säkra additionaliteten är att medverka i ett projekts tillkomst. Det innebär att köpa sk. ”futures”. Kompensation köps idag men ”carbon credits” ställs inte ut förrän projektet realiserats, oftast efter ett par år. Då gör pengarna verklig nytta. Men å andra sidan ökar risken att projektet inte blir av. Själva lovar vi alltid kunden att pengarna går till ett annat projekt om detta skulle inträffa.
Okritiskt accepterande av projekt bara därför att de är CDM kan också innebära att man missar andra möjligheter. CDM innebär egentligen främst ett löfte att ett projekt genererar en viss reduktion av användning av fossil energi. Det säger inte nödvändigtvis att det är bra för lokalsamhälle och miljö. Dessa aspekter kan säkerställas genom att projekt är certifierade med Gold Standard. Vi anser att dessa bieffekter är viktiga när man kompenserar frivilligt. Om projektet är CDM är mindre viktigt. Andra projekt än CDM är s.k. VER (Verified Emission Reduction) och om dessa har Gold Standard har de både hög kompensationskvalitet och garanterat positiva bieffekter. Då bortfaller FN-byråkratin som gör klimatkompensationen onödigt dyr.
Att CDM-projekt blivit rikslikare är som att säga att man inte kan acceptera KRAV-odlade grönsaker för de är inte FN-godkända. Vad jag vill säga med det är att projekt med annan certifiering än CDM kan vara nog så bra för att inte säga bättre. Vi har en hel portfölj med sådana projekt och de inkluderar även trädplantering och bevarande av skog.
Blogg Dags att avliva myte...
Göran Wiklund
Dags att avliva myter. Myt 4.
Senaste Inläggen
KOMMENTERA
One Reply
Your comment has been successfully submited.
Ju större ju svårare att se myrornas nytta. Giganter,som FN, ser blott översiktligt oavsett var de blickar, detaljer är för dem de rena naglarna, de vita manschetterna och blanka skrivbordet.
Myrorna är att lita på, de kan jobbet oavsett vad!