Det ska vara lätt att göra rätt

Så twittrar Per Bolund idag med anledning av regeringens förslag om avdragsrätt för klimatkompensation. Låt oss titta närmare på den utsagan.

Regeringen föreslår en ändrad skattelagstiftning för klimatkompensation från 2017. Förslaget går ut på att viss typ av klimatkompensation blir avdragsgill medan annan inte ges avdragsrätt. Den kompensation som får dras av är sådan som inkluderas i EUs utsläppssystem. Så långt ser det ju förslaget bra ut.

Men därmed säger regeringen att kompensation genom köp av andra typer av utsläppskrediter ska betraktas som gåva. Den kompensation som i fortsättningen ska ses som gåva är sådana som certifieras genom Gold Standard, Plan Vivo eller andra system för frivillig kompensation. Här blir det svårt att förstå vad tanken är. Genom att differentiera och säga att vissa är avdragilla, det finns en motprestation och att det är affärsmässigt, medan andra inte är det framstår den bristande logiken i klar dager. Det ska väl ändå vara företagen som väljer vad som är affärsmässigt bäst för dem? Det är väl inte skattmasen som ska överpröva det? Att trädplanteringsprojekt skulle behandlas som gåva är långt ifrån vad företagen syftar till. De vill minska sin klimatpåverkan därför att det finns affärsmässiga risker med att inte få bukt med sina utsläpp. Det finns inte tillstymmelse till gåvomotiv. Man köper utsläppsrätter, punkt och slut.

Många certifieringar har tillkommit för att komplettera FNs system vilket EUs handelssystem använder. Anledningen är att FNs projekt inte alltid tagit hänsyn till sociala och miljömässiga faktorer eller att de bygger på att lagra kol i träd vilket FN-systemet först senare byggts in. Om nu företagen avstår från projekt som man inte får yrka avdrag för, kommer samtidigt mycket hjälp till utvecklingsländer exempelvis i Afrika att falla bort. Tvärtemot vad de globala utvecklingsmålen vill åstadkomma.

Tyvärr ger lagförslaget ett intryck av att man inte vill komma på kant med Högsta Förvaltningsdomstolens, som – uppenbarligen i ett sammanträde en sen fredagseftermiddag – kom fram till att all frivillig kompensation skulle ses som gåva. Detta kritiserades starkt av många jurister som ologiskt. Man prövade aldrig om det gjordes av affärsskäl utan utgick från att det var en gåva, vilket visade att man inte alls hängt med i klimatdebatten. Det kommer att blir stark kritik mot det här regeringsförslaget också inte minst därför att skattelagen inte ska avgöra vilka affärsmässiga överväganden företag gör. Det är detaljreglering och klåfingrighet.

När man i förslaget väljer att säja ja till EUs handelssystem undviker man att gå igenom vad praxis är i andra EU-länder. Det borde nog ha varit på sin plats. I de länder där det är vanligt med klimatkompensation, exempelvis Tyskland och England, är nämligen all frivillig kompensation självklart avdragsgill.

Den slutsats jag kommer fram till är att det inte blir lättare att göra rätt utan svårare, eftersom antalet alternativ att välja mellan kommer att minska.