Gästbloggare
#13 DI anordnade för första gången en konferens om Afrika på temat möjligheter utmaningar med att göra affärer just där. ZeroMission var förstås på plats på grund av våra klimatprojekt i regionen och vårt intresse att få till stånd ett större intresse för dessa hos svenska företag.
Konferensen drog igång i en enorm positiv anda som bland annat inleddes av föredrag från Stenbecksägda Millicom och Kenyas Safaricom som vittnade om osannolika tillväxtsiffror och hur central mobil telefoni och mobilt internet är för Afrikas omvälvning. Vid det här laget är ju Safaricoms mobila betalningssystem M-pesa (pesa är Swahili för pengar) känt och jag kom i kontakt med Safaricom första gången 2010 under Tällberg Forum, men det är ändå svårt att inte imponeras av vilka möjligheter mobilen öppnar upp för människor. Förmiddagen toppades ändå av Anders Borg vars inspirerande föredrag om varför fler företag av både affärsmässiga och etiska skäl bör engagera sig i Afrika verkligen berörde. Han tryckte på att det var väldigt viktigt att investerare tar med sig ”våra värderingar” till utlandet och vågar ta en diskussion om dessa, och han tog upp två exempel: i) gällande mänskliga rättigheter i Uganda som han tog strid för vid sitt besök nyligen samt ii) gällande yttrandefriheten som ofta hotas, liksom i fallet Etiopien och de fängslade journalisterna. Borg sade också att affärer inte löser alla Afrikas problem utan att bistånd kommer att behövas en lång tid framöver.
Bilden av Afrika har ju i mångt och mycket förändrats på senare år, från ett Afrika med bara svält och elände till en kontinent full av möjligheter. Anna Ryott från Swedfund var dock tydlig med att varken den förra eller senare bilden är riktig var för sig. Båda är riktiga tillsammans. Svenska företag får inte glömma att det trots alla affärsmöjligheter finns enormt stora sociala problem och orättvisor som måste bemötas. Dessa problem fick större utrymme under eftermiddagen och blev en kontrast till förmiddagens positiva anda. En företrädare från FOI berättade bland annat att tillväxten och de nya rikedomarna inte fördelas på ett bra sätt. Faktum är att skillnaden i välstånd mellan länder ökar, likaså när man tittar på välståndet inom länderna. IFC, en del av världsbanken, var inte heller så positiva. Den tillväxt man ser kommer främst från gruv- och oljenäringen, vilket är ohållbart i sig, och där hamnar inte pengarna hos de som mest behöver dem utan framför allt på bankkonton i Schweiz. IFC vände också på något som framställdes som positivt under förmiddagen, den växande unga, uppkopplade och utbildade generationen. Visst kan de vara en tillgång för företag som vill etablera sig där och behöver arbetskraft, H&M togs upp som exempel vid ett flertal tillfällen, men IFC hävdade att eftersom det handlar om en så stor grupp vill det till att lika många arbetstillfällen skapas för i annat fall kan det lika gärna sluta i ungdomsarbetslöshet, frustration och oroligheter.
Det som slog mig var att trots vissa inslag av CSR var frågorna inget stort tema, i synnerhet inte miljö. För mig och ZeroMission som jobbar mycket med klimatfrågor, och i stor utsträckning i Afrika, var det nästan konstigt att klimatfrågan inte nämndes givet de stora negativa ekonomiska effekterna som förväntas. Det hade också varit bra om man förutom att tala avkastning i reda pengar kunde tala om andra synsätt och måttstockar. Visst är det så att Afrika med en tillväxt på 6-7 % är den region som ger högst ekonomisk avkastning just nu och troligen också under en överskådlig framtid men då har man inte tagit hänsyn till externa effekter. Nu börjar det ju också bli lättare att mäta i vilken utsträckning man får social- och miljömässig avkastning på sina investeringar, men detta diskuterades inte mycket. Skulle dessa perspektiv vägas in skulle definitivt inte gruvorna och oljan, som driver Afrikas tillväxt idag, ses som de bästa investeringarna. Då kanske Solvatten, skogsjordbruk och andra investeringar på gräsrotsnivå framstå som långt mer attraktiva istället. Bland uttalade sig Achim Steiner från FAO nyligen om investeringar i Afrikas småbrukare:
investing in this sector offers the highest rate of return for those interested in overcoming poverty and realizing and building upon the Millennium Development Goals, including MDG-7 on environmental sustainability
De som besökte DI:s konferens är förstås redan involverade i många hållbara investeringar, vilket framgick tydligt under konferensen, men skulle inte intresset av ex. investeringar i småbrukare öka markant om de framställdes som de som ger ”highest rate of return”? Ett annat exempel som vi jobbar med är Solvatten som genom att använda metodiken Social Return on Investment (SROI) kom fram till att varje investerad krona i Solvatten gav värden motsvarande 26 kronor. Sett ur dessa perspektiv måste väl ändå investeringar i gruvor och gas i ex. Mocambique som är Afrikas just nu mest snabbväxande land stå sig slätt?
Sammanfattningsvis var dagen mycket positiv. Det är otroligt skönt att höra att fattigdomen minskar snabbt och att bilden av Afrika ändras i samma takt. Sverige framställs ibland som sena in i Afrika, men jag fick en annan bild vilket är bra då vi har så mycket att bidra med. Inför nästa års konferens, som jag definitivt vill gå på, kommer jag att lobba för att DI i större utsträckning tar in miljöperspektivet samt investeringar i småbrukare och jordbruk som jag tror är nyckeln till långsiktigt hållbar tillväxt i regionen.
