Elinor Ostrom har fått ekonomipriset till Nobels minne för sitt arbete att studera hur gemensamma tillgångar som är gratis tas omhand. Hennes forskningsresultat pekar på att marknaden inte löser denna uppgift särskilt väl och att heller inte statliga interventioner är framgångsrika. Däremot kan de som har ett intresse i tillgången ofta på ett bättre sett hantera överuttag och hålla efter dem som missbrukar resursen. Detkan röra sig om föreningar, samfälligheter eller andra gemenskapsformer som löser uppgiften bättre.
Det är i grunden ett positivt budskap, men jag blir förbryllad. Det första jag tänker på är fisket. Det påstås att Ostrom studerat fiskerinäringen, men exemplet Sverige är inget exempel på att de som fiskar lyckats begränsa uttaget. Tvärtom. Andra exempel är bristande vattenförsörjning i många delar av världen. Jag önskar att hon kan visa att hennes teorier eller resultat kunde gäller utsläpp av miljögifter, skogsskövling och klimatfrågan. Där har inte som jag vet frivilliga intresseorganisationer kunnat åstadkomma några lösningar. Alltså en forskning som inte reflekterar det man ser när man tittar sig omkring. Är det någon som ser något annat? Tills jag får det belagt måste jag nog anse att hennes teorier inte är särskilt generella. Även om hon verkar vara en härlig 76-åring!
Blogg Ekonomipriset...
Göran Wiklund
Ekonomipriset
KOMMENTERA
2 Replies
Your comment has been successfully submited.
Ostrom har studerat småskaliga samhällen (communities) som lyckats hushålla med gemensamma resurser (t.ex. fiskevatten) under lång tid, ibland hundratals år. Hon har inte tittad på storkskaliga misslyckanden utan på småskaliga framgångshistorier och försökt förstå vilka egenskaper som har gjort dem framgångsrika.
Daniel. Tack för informationen. Som jag skrev det är i grunden ett positivt budskap hennes forskning innebär. Jag blir intresserad av att ta del av hennes forskning. Även min kollega Peter Wrenfelt har haft positiva erfarenheter från räkfisket i Gullmarsfjorden.