Gästbloggare
Mycket spännande pågår i New York just nu. Många följde den enorma klimatmarschen häromdagen som lockade 300 000 hängivna klimatkämpar och just nu pågår ett toppmöte kallat Climate Summit anordnat av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Under dagen har vi bland annat sett New Yorks borgmästare beskriva klimatsituationen som ett hot mot vår existens, vilket var särskilt gripande då det kommer från en stad som högst påtagligt kände av hotet under stormen Sandy. Som partner till Clinton Foundation följer jag också Clinton Global Initiatives årsmöte noga. Det är ett evenemang jag gillar på grund av dess fokus på konkreta åtgärder på världens hållbarhetsproblem. Världsledare och företagsledare samlas vid mötet årligen, dels för att redogöra för konkreta åtgärder kommande år, dels för att redovisa resultat från föregående år. Frågan är dock vad man kan förvänta sig av alla dessa möten och manifestationer. Liksom DN skriver idag håller jag och många med mig med om att tillståndet är akut. Trots det har många tidigare möten präglats av handlingsförlamning. Men tänk om man i framtiden kan titta tillbaka på denna dag och konstatera att detta var dagen då världsledarna tog sitt förnuft till fånga och utsläppen av växthusgaser vände.
Nåja, att utsläppen vänder neråt i morgon kanske är lite väl optimistiskt. Däremot händer det ju otroligt spännande saker. Under Clinton Global Initiative igår fick vi bland annat höra Världsbankens chef Jim Yong Kim vittna om att Kinas delegation insett allvaret i situationen med utsläppen från kolkraftverken som årligen orsakar 1,2 miljoner människors liv, en högst reell kostnad av utsläppen. De måste nu agera mer kraftfullt genom att bland annat sätta ett pris på koldioxid. Inte bara Kina har en sådan ambition. Jim Yong Kim kunde också berätta att samtliga deras 73 medlemsnationer och 1000 av världens största företag enats om att sätta ett pris på koldioxid. Det är otroligt häftigt att de ekonomiska argumenten nu används för att uppmuntra krafttag mot klimathotet. För bara ett par år sedan var så inte fallet. Då läste man oftare om hur dyrt det var att lösa klimathotet, gärna framfört av särintressen. Läs gärna Krugmans artikel i New York times på samma tema.
För oss på ZeroMission är detta självklart glädjande. Vi har kämpat sedan 2006 för att företag och organisationer frivilligt ska sätta ett pris på sin påverkan genom att klimatkompensera samt påvisa att detta är en bra affär för alla. Hittills har det varit en mödosam kamp. Vi har under åren fått ett hundratal kunder som kompenserar årligen och nått en total volym på 1 miljon ton CO2 sedan starten 2006. Självklart är vi stolta, men det har gått alldeles för sakta. Nu känns det dock som att dagen är nära då det är proppen ur. Dagen då prissättning av koldioxid och krafttag mot klimathotet slår igenom brett. Världsbanken, över hälften av världens samlade BNP, de 300 000 människorna i klimatmarschen och Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman kan inte ha fel.