Häromnatten vaknade jag klockan 3 på natten och kände med en gång att jag inte skulle somna om. Kanske berodde min störda nattsömn det på de stora förändringarna som jag upplever i mitt privata liv, kanske på min numera inte så unga ålder. Kanske berodde det på att jag skulle ta mig tiden att se Di Caprio’s nyligen släppta dokumentär – Before the flood.
Sedan tio år tillbaka har jag jobbat med miljö- och hållbarhetsfrågor och jag har fått uppleva mycket spännande och inspirerande under den tiden. Framförallt har jag lärt mig mycket. Mycket om hur vår värld fungerar, och inte fungerar. Mycket om odling, utsläpp, förbränning, utnyttjande, engagemang, solenergi, oljeutsläpp och tusen andra saker. Ibland känns vardagen grå, inte minst i Sverige i november. Man jobbar på men det känns som om inget händer, man står och stampar. Då behöver jag reflektera och se tillbaka. Det har hänt mycket under tio år. I Sverige är frågan om huruvida människan orsakar klimatförändringarna en icke-fråga, så var det inte för tio år sedan. Försäljningen av ekologisk mat har ökat kraftigt och ökningen av köttkonsumtionen har avstannat. Solpaneler är inget dyrt och konstigt längre och elbilar börjar slå igenom brett. Attityden hos framförallt näringslivet har förändrats drastiskt. När vi på U&We för tio år sedan sa att man kan faktiskt kombinera sitt miljöarbete med affärsnytta så skakade en del på huvudet och andra sa wow, kan man verkligen det. Idag är det en självklarhet. I Sverige.
Det händer grejor som är positiva och som, trots resultatet i det amerikanska valet, gör att man kan se positivt på framtiden! Men går det tillräckligt fort? Di Caprio ställer just den frågan, växlar mellan hopp och förtvivlan precis som jag. Jag tvivlade när jag vaknade klockan 3 på natten, men sedan klockan 6 på morgonen, insåg jag att frågan var felställd. Frågan är vad jag kan göra för att det ska gå snabbare.
Se filmen här
