Forskare skjuter bredvid målet

I ett debattinlägg har 23 forskare och akademiker kommit fram till att klimatkompensation hindrar verkliga minskningar av koldioxidutsläppen. Detta hävdar vi är felaktigt och nedan berättar vi varför.

Vi håller med

Däremot håller vi med dem när de säger att nettonoll-utsläpp inte kan vänta, att det inte är okej att ha mål långt in i framtiden utan att påbörja resan mot målen. Vidare håller vi med om att uttryck som klimatneutral, klimatpositiv och netto noll ofta missbrukas. Vi hoppas att debattartikeln hjälper till att belysa detta så att standarder följs och påståenden backas upp av transparens.

Vi håller inte med

Tillbaka till klimatkompensationen. Debattörerna vill egentliga få till stånd politiska lösningar, så att vi inte missar 1,5°-målet, och de gör det genom att rikta kritik mot klimatkompensation, som om det är skälet till att utsläppsminskningar inte görs. Det håller vi definitivt inte med om.

Grönmålning knappast ett problem

Beskrivningen av risker med klimatkompensation känns som ett eko av debatten för tio år sedan, då det började diskuteras om kompensation var grönmålning. Alltså, om den gjordes i stället för att minska utsläppen. Idag har de flesta företag mål och åtgärder för att minska sin klimatpåverkan. De mäter och minskar. Det gör företag därför att det har med affärerna att göra. De vill inte bli frånsprungna, de är medvetna om klimatrisker och ser att minskning av fossilberoendet ger affärsmöjligheter. Idag har vi dessutom lagkrav på hållbarhetsredovisning, så företag måste visa sina utsläpp. Fler och fler företag ansluter sig till Science Based Targets som innebär att årligen minska sin klimatpåverkan i en bana som leder till 1,5°-målet.

Pensionsfonder, banker och försäkringsbolag minskar systematiskt fossilinnehållet i sina placeringar och det är företag medvetna om.

Många företag tar dessutom steget längre och mäter, minskar och även binder sina utsläpp. I en replik till DN-artikeln svarar 11 företag, flertalet kunder till oss, att de gör det. CDP, som årligen samlar in klimatdata från 10 000 stora företag, konstaterar att de företag som klimatkompenserar samtidigt har större minskningar av utsläppen än de företag som inte klimatkompenserar.

Noll utsläpp inte möjligt

Vidare är det så att företag, länder och städer aldrig kommer ner till noll utsläpp. Det blir alltid en restpost som måste hanteras, bland annat från leverantörsleden, genom klimatkompensation. I Parisavtalet är det accepterat att klimatkompensation görs. Och i begreppet nettonoll ingår det att klimatkompensation görs.  Det är vad netto står för.

Visst kan det förekomma, som debattörerna hävdar, att klimatkompensation är grönmålning. Men det är definitivt inte skälet till att kraftfulla utsläppsminskningar uteblir. Till det finns det en hel räcka av förklaringar, inte minst politikernas oförmåga att inse att vi befinner oss in en klimatkris som riskerar att äventyra framtiden för kommande generationer.

Kritiken av projekt faller platt

Debattörerna försöker underbygga sin argumentation genom att kritisera formerna för klimatkompensation, det vill säga de projekt som används. Även här ligger de 10 år efter. Vi har vid flera tillfällen debatterat detta med två av forskarna varav den ena är brandekolog och den andra skrivit en avhandling baserat på intervjuer med 56 bönder från ett projekt med trädplantering i Uganda. Genom denna rapport tror sig forskaren kunna dra generella slutsatser och döma ut all klimatkompensation. Forskningsrapporten har genom ”peer review” smulats sönder. Vi förvånas över att övriga undertecknare oreserverat dragits med i denna kritik.

Sanningen är att det har hänt mycket sedan klimatkompensation introducerades: Nya certifieringar med högre kvalitetskrav, utsortering av undermåliga projekt, mer fokus på positiva sociala effekter för lokalbefolkning, krav från kunderna på kvalitativa projekt. Vi själva och vår samarbetspartner ZeroMission rekommenderar ofta skogsprojekt. Träd är det snabbaste, kostnadseffektivaste sättet att storskaligt dra ner koldioxid ur atmosfären. Apropå att åtgärder ska ge resultat snabbt

Att träd huggs ner eller att det kan bli skogsbrand tycker författarna är en tung kritik mot skogsprojekt. Men det som de inte tycks veta är att detta ingår i beräkningen av kolbindningen. Träden som tas ned blir en del av böndernas inkomst och de ersätts av nya träd som planteras. Kolbindningen beräknas över markytor och inte genom att titta på varje träd. I PlanVivo-systemet, som är en certifieringsform, planterar dessutom bönderna 10 procent fler träd än de får tillgodoräkna sig. Det blir en reserv i systemet som utnyttjas vid brand eller storm, så att kunden här hemma inte blir lidande.

Ovilja att ta itu med krisen

Mycket av debattörernas kritik skjuter bredvid målet och berör egentligen inte klimatkompensation utan är en kritik mot att politiker inte gör mer. En kritik mot att det finns en ovilja att hantera klimatkrisen som en kris, att sätta av nödvändiga medel till teknikutveckling, förnybara energisystem, energilagrings, införa klimatskatter respektive incitament som ändrar beteenden. Denna kritik blir ännu kraftfullare när det visade sig, när pandemin slog till, att alla samhällen har en förmåga att gå över i krisläge.

Debattartikeln ger ett intryck av att vara tillkommen i en hast. Den kännetecknas inte av den rigorösa fakta- och källkoll man förväntar av forskare. Och den vinkel man valt genom att försöka få bort klimatkompensation är verkligen inte ett sätt att få till klimatlösningar. Det är i själva verket en icke-lösning.