Gästbloggare
Nu är jag hemma i Stockholm igen, något omtumlad efter intensiva dagar på CGI och många intryck. Samarbete och optimism var två genomgående ledord, men det förhindrade inte att några hårda matcher utspelades. En mellan aid och trade. Både i måndags när utrikesminister Hillary Clinton talade samt i tisdags när Mitt Romney så generöst fick chansen att tala var temat bistånd. Det var stor samstämmighet hos båda att man inom politiken har haft svårt att hänga med i den snabba utvecklingen i världen. För bara några decennier sedan stod bistånd för den större delen av flödet av pengar in i många utvecklingsländer. Detta har drastiskt förändrats. Privata investeringar uppgår idag till runt 80 procent av flödet. Därutöver sker omfattande remitteringar, och kvar finns bara knappt 15 procent bistånd. Dessa siffror betyder inte att bistånd inte behövs, men det krävs annat fokus. Att använda bistånd för att växla upp, underlätta och reducera risken för privata investeringar kan vara en del av lösningen när utvecklingsländer lyfter sig ur fattigdom. Matchen slutade nog oavgjort mellan aid och trade, men utan att vara expert på bistånd förundras jag över det faktum att mobiltelefonen verkar ha gjort mer för utvecklingen i världen än bistånd någonsin gjort.
En annan match var den mellan Romney och Obama, men den skulle jag kanske inte kalla hård. Obama vann överlägset. Medan Romney i sitt tal valde ett väldigt förutsägbart tema där han talade jobb och fri företagsamhet talade Obama på ett mycket engagerat sätt om trafficking eller slaveri. Det blev känslosamt, inte minst då tre människor i publiken fick vittna om egna ohyggliga erfarenheteter.
Intrycket totalt sett är att USA och stora amerikanska och globala företag gör mycket på hållbarhetsområdet. De samlade åtaganden som utlovas och redovisas under CGI är svindlande och når miljontals människor. Jag får dock en känsla av att fokus mer ligger på att stödja utveckling och projekt utanför kärnverksamheten snarare än att omforma och omvärdera egen verksamhet och reducera utsläpp där. Dessutom, med det enorma fotavtryck som USA har är det kanske rimligt att man också ger mycket tillbaka. På tal om fotavtryck, kolla in denna sida Slavery Footprint som Obama gjorde reklam för i sitt tal. På tal om stora/viktiga avtryck!
Jag vill inte avsluta denna serie blogginlägg från CGI med en länk om slaveri utan något mer positivt och tänker därför be er ta del av Jack Andrakas historia. I åttondeklass började han genom Wikipedia och Google forska på cancer och håller nu på att revolutionera hur man detekterar och botar bukspottkörtelcancer. Nu har inte alla kapacitet och hjärna som Jack, men hans exempel illustrerar ändå vad som kan åstadkommas med ny teknik, fri information och lite framåtanda.
