Blogg Hur skapar vi hållb...

Direkt efter att jag klev av Gotlandsfärjan rullade jag väskan över kullerstensgator mot Volkswagens seminarium på temat ”Hur skapar vi hållbar mobilitet?”. Ämnet intresserar mig då mobilitet, dvs hur vi reser, är ett område som ligger mig nära om hjärtat i min nya roll på Gröna Bilister.

Claes Jerveland, VD på Volkswagen Group Sweden, inledde med att klargöra att det finns ett stort engagemang inom gruppen. Det avspeglas bland annat i att Volkswagengruppen lägger 842 miljarder Euro på forskning varav 2/3 går till att reducera klimatpåverkan i hela kedjan. Budskapet var, ”vi vill engagera oss, vi är på gång, men inte nöjda. Nu vill vi diskutera hur spelplanen ska se ut framöver?”. Därefter tog professor Johan Rockström vid, som är skicklig på att befästa allvaret i klimatfrågan. Den här gången berättade han att det för endast en månad sedan inträffade en ”vetenskaplig mardröm”. Forskare upptäckte nämligen att även Antarktisk, som bedömts vara stabilt, har gått in i en s.k. tröskel och är mer sårbart än vad vi tidigare trott. ”Vi är vid vägs ände och det är en obehaglig tid, men också en tid som präglas av teknologigenombrott och möjligheter då innovationskraften är stor”. Därtill, menade Rockström, finns en strimma hopp att politikerna faktiskt skulle kunna överraska oss under klimatförhandlingarna i Paris 2015 då Kina och USA redan nu närmar sig varandra i diskussioner. I så fall ska vi inte underskatta det tryck som kan komma menade Rockström som både ansåg att uppnå en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 är möjligt, men hade hellre sett ett mål på en fossilfri fordonsflotta. Mot den bakgrunden, menade Rockström, är det av stor vikt att Sverige kliver fram med kraftfulla spelregler som industrin kan förhålla sig till på lång sikt.

Rockströms inramning satte kommande paneldebatt i ett intressant ljus. Sten Forsberg, Sverigechef för Volkswagen personbilar, Bertil Moldén VD BIL Sweden, Cecilie Tenfjord-Toftby (M) ledamot riksdagens näringsutskott. Anders Ygeman (S), ordförande riksdagens trafikutskott välkomnades upp för att sällskapa Rockström på scen. Det stod klart att alla var överens om att en fossiloberoende fordonsflotta är ett möjligt mål som de ställer sig positiva till. Forsberg (VW) inledde och lyfte fram att utvecklingen dock säger något annat. För ett par år sedan var 15 av 100 bilar som såldes fossilfria, idag har siffran gått ned till 3 av 100. ”Anledningen är att vi har för kortsiktiga spelregler” menade Forsberg. ”Tekniken finns, men så länge den billigaste körda km är en dieselbil kommer konsumenten välja den. Därtill är de flesta incitamenten inriktade på nybilsköp medan det nu finns en stor andrahandsmarknad för miljöbilar”.

Ordet gavs till Tenfjord-Toftby vars parti nu suttit vid makten i åtta år. Tenfjord-Toftby framlade dock att de under sin tid i makten inte haft tillräckligt bra verktyg för att sätta ned foten. ”Vi har haft en fin vision men inte kunnat leverera konkreta fakta på bordet”. Det läget har nu har ändrats menade Tenfjord-Toftby i och med att vi nu har ”Kågesons verktygslåda”, (SOU-utredning ”2013:84 Fossilfrihet på väg”) och nu är frågan vad vi gör med den verktygslådan. Ygeman (S) var snabb med att klargöra att vi fortfarande inte vet vad det innebär i praktiken och att Per Kågeson faktiskt hoppade av utredningen i ett tidigt skede i protest.

Bertil Moldén på BIL Sweden lyfte fram att all fordonstillverkning är global och Sverige inte ensam kan önska vissa spelregler. Rockström däremot tryckte på att vägen mot en fossiloberoende fordonsflotta handlar om en stor infrastrukturomvandling där vi vid macken kommer möta ett smörgåsbord med 10 bränslen. Det är en stor investering där alla måste delta, därför måste miljöfrågorna lyftas ut från blockpolitiken, precis som politikerna menar att det måste finnas en blocköverskridande politik när det gäller skolan. Tenfjord-Toftby höll med och gav indirekt kritik mot sitt eget parti, ”alla partier måste prata miljö, det är livsfarligt om någon försöker ta patent”. Jag undrar vad hennes ledande partikamrater har att säga om det?

Alla var också överens om att bonus malus i olika utformningar är en väg att gå, dvs. att beskatta de bränsleslukande teknikerna och premiera de bränslesnåla. Rockström tyckte därtill att vi precis som när vi förbjöd freoner i kylskåpstillverkning för att lösa hotet med ozonhålet ska använda förbud för att lösa klimatfrågan, det vill säga en bra mycket mer radikal politik än den som lyftes fram av de politiska representanterna. Forsberg gjorde också ett intressant inlägg om menade att de som biltillverkare inte känner allvaret från politikerna idag men verkligen vill ha det. ”Vi har alla tekniker, men det valet vi kommer att göra är det som våra konsumenter väljer. Politiken kan inte vänta sig att marknaden ska lösa det för då blir det tyvärr diesel. Vi vill se ännu aggressivare insatser”.

Ur mitt perspektiv är det intressant att se hur en forskare och biltillverkare sida vid sida tar ton och efterfrågar ett rejält tryck från politiken. Kommer våra partier kunna enas om en blocköverskridande politik där alla pratar miljö och en långsiktig spelplan läggs? Kanske är det den största utmaningen.

Idag kommer jag fortsätta på den inslagna vägen om mobilitet och hur vi ska nå 2030-målet. Bland annat medverkar jag i en panel i 2030-sekretariatets och Fores seminarium ”Fossilfri fordonsflotta- hur ska vi hinna” och planerar att gå på Brings seminarium ”Hållbara transporter i städer-utopi eller möjlighet”. Mer rapporter är att följa!

Your comment has been successfully submited.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.