Gästbloggare
#21 Botaniska trädgården i Edinburgh. Det måste vara en av världens finaste trädgårdar. Särskilt idag. Solen skiner och man kan verkligen känna växtkraften i alla träd, buskar och blommor som antingen bär knoppar eller står i full blom. Jag kan inte tänka mig ett bättre ställe att fira den av FN instiftade International Day of Forests. Jag är självklart inte här bara för att fira denna dag, utan främst för att delta på IIED:s konferens om Payments for Ecosystem Services (PES). Dels för att lära mig mer om konceptet i sig, om olika projekt samt lärdomar som man kan dra efter dessa drygt 20 år som PES funnits.
Det var fascinerande under förmiddagen att höra om några specifika fall, dels från Ina Porras (IIED) som följt hur Costa Rica jobbat med PES på nationell nivå sedan 90-talet. Genom PES har man lyckats vända en förödande trend och gått från 20 % skog till över 50 %. Det var också fascinerande att höra Richard Tippers historia om hur det banbrytande projektet ScolelTe kom till och hur resonemangen gick när man drog igång det. Motivationen för Richard själv att dra igång det hela var insikten att småbrukare är en central målgrupp om man vill hejda avskogningen, som mellan 1970-1990 resulterade i utsläpp på hundratals miljoner ton CO2 till atmosfären i bara Chiapas. För småbrukarna kom intresset av att de visste att de fanns pengar tillgängliga samtidigt som de märkte att pengar som kom från Världsbanken i form av olika top-down-projekt och liknande inte gav några långsiktiga resultat. Det var till och med så att småbrukarsamhällen i Chiapas kom på själva kärnan i Plan Vivo, dvs ”om ni låter oss planera och utveckla vårt jord- och skogsbruk som vi vill så kan ni hjälpa oss med finansiering om och när vi åstadkommer resultat”.
Det är så många intressanta och duktiga organisationer närvarande med unika upplägg och projekt som alla är best-practice på sina områden. Tillsammans verkar vi idag veta (i stort sett) vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag slås därför av tanken varför inte fler anammar koncept som bevisligen fungerar och är bra både för planeten, ekonomin och människor. Varför gör inte fler länder som Costa Rica har gjort? Ett exempel som ligger närmare till hands för mig är Max Hamburgerrestauranger. När vi lanserade deras klimatmeny och kompensationskoncept 2008 trodde vi självklart att detta var ett koncept som skulle kopieras, i synnerhet eftersom konceptet har blivit så hyllat och prisat. Jag känner inte till en enda restaurang som har kopierat konceptet. Är det kanske högre status att till skillnad från att kopiera utveckla egna koncept, eller ligger problemet snarare i att det som funkar på ett ställe och i en viss kontext inte är applicerbart någon annanstans? Vad det än beror på hoppas jag att vi just denna dag som är International Day of Forests slänger all stolthet åt sidan och går ut och planterar/bevarar fler träd oavsett om andra gör likadant. Själv kan jag inte göra det, eftersom jag tror att trädgårdsmästaren här i Edinburgh skulle bli rätt sur, såvida jag inte sätter ut en skylt med trädets korrekta namn på latin förstås.
Detta är inlägg #21 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014.
