Gästbloggare
ZeroMission var förstås närvarande när Miljödepartementet genom Lena Ek och Energimyndigheten genom bland andra Ola Hansén presenterade hur arbetet fortgår när det gäller Sveriges internationella klimatinvesteringar genom CDM och JI. Med stor glädje noterade vi att Miljödepartementets styrning av Energimyndigheten mot ett större engagemang i Afrika och andra MUL (minst utvecklade länder) samt fler projekt med positiva mervärden, bland annat positiva hälsoeffekter, givit resultat. Afrika söder om Sahara står idag för 34% av Energimyndighetens inköp räknat i tCO2 och då ska man betänka att liknande klimatinvesteringar i Afrika ett tag var näst intill obefintliga. Bland dessa projekt återfinns bland annat flera som innebär distribution av effektiva spisar, mycket lika dem vi har själva i vår portfölj. Lena Ek pratade engagerat om just kvinnors och barns hälsa och vikten av utökad distribution av dessa tekniker. Sådana fördelar är något som måste vägas in när man talar om kostnadseffektivitet av åtgärder och när åtgärder på hemmaplan ställs mot åtgärder på bortaplan. ZeroMission kan inte mer än att hålla med. Det finns stor anledning att tro att när det gäller positiva mervärden hälsomässigt och socialt ges långt större effekt i Afrika. Energimyndigheten kunde konstatera att kostnadseffektivitet var viktigt och att den genomsnittliga kostnaden för dessa investeringar låg runt 70 kronor per ton CO2 som i relation till Sveriges CO2-skatt är mycket låg. Detta redovisas inte minst i riksrevisionens granskning från 2011.
Energimyndigheten presenterar klimatinvesteringar fördelat per region
Något som inte var så upplyftande var marknadsläget som presenterades där CDM-priset blivit så lågt att det inte motiverar nya projekt. Detta problem är inget man kan lösa i en handvändning men något som skulle kunna förbättra situationen är givetvis framgångar vid klimatförhandlingarna i Warszawa senare i november samt nya mekanismer. Sådana nya mekanismer inkluderar bland sådana för att angripa specifika problem såsom metan men även mer övergripande såsom NAMA. Ola Hansén poängterade att när man köper krediter på den öppna marknaden idag, vilket kan göras för en spottstyver, händer ingenting eftersom projektet redan är utvecklat. Vill man få någonting att hända måste man upp på en högre prisnivå som gör att projekt kommer till stånd. Således är prisdiskussionen mer komplex än att bara konstatera att det finns ett ”marknadspris”. Detta är grunden i begreppet additionalitet och något vi hoppas att fler köpare på marknaden sätter sig in i och förstår, för alla vill väl göra skillnad om och när man avsätter pengar till ett klimatprojekt i ett utvecklingsland?