Sveriges Radios Kaliber har nu sänt sitt grävande reportage om Arlas trädplantering i Moçambique. Vi konstaterar att SR gör sig skyldig till osaklighet på ett antal punkter:
- Projektet är certifierat av Plan Vivo. Den enda forskaren som uttalar sig i reportaget vill inte uttala sig om projektet. Svepande kritik mot trädplantering generellt ger ingen grund för att ifrågasätta klimatnyttan med ett Plan Vivo certifierat projekt.
- Man talar om ifrågasatta metoder men den nyckelmetod som ligger till grund för projektet, agroforestry framstår alltmer som en av de viktigaste metoderna för att involvera småbrukare i att mota klimathot, underlätta klimatanpassning och livsmedelsförsörjning
- 95 procent av bönderna som gick in i projektet får fortsatt kontinuerliga betalningar från projektet. Endast 30 bönder har inte längre något kontrakt enligt senaste årsrapporten.
- Både revisionen av Rainforest Alliance och valideringen utifrån CCB-standarden 2010 gav projektet höga betyg. Kaliber redovisar gammal kritik, från en rapport från 2008.
- SR berättar inte att de bönder som deltar har uppnått högre levnadsstandard jämfört med omkringliggande byar.
Vill du läsa hela pressmeddelandet där varje punkt ovan beskrivs utförligare och mer fakta om Plan Vivo presenteras, gå in på U&We:s pressrum på Newsdesk.
Om det är något som är osakligt så är det väl ert svar? Kaliber påpekar att Arlas produkter säljs som ”klimatkompenserade”, när fakta är att de kommer att vara klimatkompenserade först om hundra år, och om träden då fortfarande växer.
Att Arlas ansvariga inte känner till vad det är de har köpt säger också en del om er och era produkter…
Fredrik, det är ju just det med faktakoll. Vad vi pekar på är att Kalibers reportage är osakligt. Tittar man i de tekniska specifikationerna framgår det att motsvarande kolupptag sker redan efter 20 år. Vidare sker en stor kolbindning i marken, kanske lika mycket, som inte ens är medräknad. Du kan själv titta på de tekniska specifikationerna om du vill. http://www.planvivo.org/wp-content/uploads/MOZ-TS-Woodlots1.pdf
En ytterligare stor vinst med projektet är att bönderna övergår från svedjejordbruk till hållbart agroforestry. Det stärker områdets förmåga till klimatanpassning.
100 år eller 20 år spelar ingen roll, för en ”klimatkompenserad” produkt. Formuleringen förleder konsumenten att tro att det är noll klimatlast på produkten när den köps/konsumeras.
Det är mycket möjligt att vissa av dessa odlingar uppnår de mål som uppsatts, men det är inget som vare sig konsument, säljare, producent eller odlare kan veta nu.
Hej Fredrik! Vi tillhandahåller många former av klimatkompensation, både skogs- och energiprojekt certifierade i enlighet med flera standarder däribland FN:s CDM. Vi kan inte för någon typ ge några garantier. Alla projekt ”bedömer” en klimatnytta, självklart försöker man i alla led vara konservativ, men garantier blir inte ett relevant begrepp i detta sammanhang. Några av de bedömningar som görs när ett projekt utvärderas och godkänns har att göra med referensbanan/baseline (vad hade hänt utan projektet?), additionalitet (avviker projektet från baseline?), läckage (vad händer utanför systemgränsen?) m.m. Alla sådana kvalitativa bedömningar har en direkt inverkan på klimatnyttan. Kort och gott, klimatnyttan är inte en otvetydig sanning utan något olika människor kan bedöma på olika sätt.
De flesta projekt, även de inom FN:s CDM, har två mål. Att de 1) ska bidra till utsläppsminskning och 2) att de ska bidra till hållbar utveckling. Detta är också en svår avvägning som gör ”garantierna” som det nu pratas om irrelevanta. I de minst utvecklade länderna där man har väldigt små utsläpp får man väldigt lite klimatinvesteringar, vilket de påpekat i klimatförhandlingarna. De flesta håller samtidigt med om att det kan vara en bra idé att genom klimatinvesteringar få länderna på rätt utvecklingsspår när tillväxten tar fart. Inom CDM har man därför börjat tillåta att man i projekt får ta hänsyn till något som heter ”suppressed demand”, och att klimatprojekt därmed kan generera utsläppscertifikat utan att det egentligen bidragit till en direkt utsläppsminskning. Ex. skulle en solcellsanläggning beräknas ersätta fotogen, och generera utsläppskrediter, inte för att fotogen används utan för att fotogen skulle ha använts om människorna hade en dräglig situation. Jag tycker inte att detta är fel eftersom syftet i stort är så gott och att effekten på lång sikt ändå kan bli en positiv klimatnytta. Men tror man att alla projekt är behäftade med en ”garanti” kan man självklart känna sig lurad.
Vi får givetvis ta till oss kritiken. Är garantier något folk i allmänhet associerar med ordet ”klimatkompenserad” får vi kanske hitta ett annat ord. Jag tycker dock det vore synd. Tidiga Plan Vivo-projekt var med och myntade begreppet ”carbon offsetting”, den engelska motsvarigheten till klimatkompensation, redan under första hälften av 90-talet, det vill säga flera år innan Kyotoprotokollet. Därför har vi fram till nu ansett att begreppet är ”vårt”.
Bara för att göra en sak klar. Vi är övertygade om att våra skogsprojekt levererar det vi utlovar med råge, men garantier finns inte. Om vi bara använde ”garanterat” effektiva åtgärder skulle det med all sannolikhet gå åt skogen.