Klimat och moral

Ann Heberlein forsätter artikelserien i DN Att handla mot bättre vetande. (Hoppas alla noterar klurigheten i rubriken!) Vi har kunskapen men vi gör inget eller vi gör fel saker. Att korrigera beteendet när konsekvenserna ligger långt in i framtiden är samma svårighet som att engagera sig i något som ligger långt bort geografiskt. Hur många tusen människor måste svälta och dö i Bangladesh för att skapa samma engagemang som om tio svälter och dör i Sverige? Avstånd i både tid och rum tycks ge samma effekt. Klarar vi endast av att vara moraliska varelser inför företeelser som ligger nära? Ann Heberlein exemplifierar med att det är självklart att gå ut och rädda ett litet barn i en damm även om vi förstör mockaskorna. Men inför klimatfrågan tycks vår moraliska kapacitet inte räcka till för att avstå idag till förmån för kommande generationer. Men moral är inte en överloppsgärning, det är en plikt oavsett vad vi orkar och har lust med. Då blir att avstå från att flyga eller äta kött inte som att göra gott utan något som vi bara måste. Ett moraliskt imperativ. Det kanske är dags att damma av Kants läror som inte stått högt i kurs i självförverkligandets och valfrihetens tidsålder.
Ann Heberlein menar att klimatfrågan inte kan lösas på individnivå. Individen måste få hjälp att börja handla, dvs sluta handla eller handla rätt saker. Normbildning är viktigt; vi tenderar att göra som andra. Frågan är hur initieras normbildning? Bland unga tycks många ändå ändra vanor. Att 80% av Sveriges unga har klimatångest är en motivationsfaktor, även om det då drivs att göra något för att slippa må dåligt.
Politikerna önskar naturligtvis slippa att säga att det krävs beteendeförändring. Det tror man inte det egna partiet gynnas av. Men är det inte dags att ta bladet från mun och säga som det är? Klimatet klarar inte business as usual Det börjar kanske finnas en folklig förståelse som kan kanaliseras!