Gästbloggare
När MiljöAktuellt för tredje året arrangerade konferensen Klimatanpassning var det för min egen del första gången jag deltog. Ämnet ligger mig dock nära om hjärtat då jag under mina studieår vid Linköpings Universitet ägnat mycket tid åt området och skrev både kandidat– och masteruppsats för klimatforskningscentrat CSPR med fokus på anpassningsstrategier inom försäkringsbolag samt bygg-, skogs- och transportsektorn. Därför kändes det lite som att komma hem under konferensen då jag nu, sex år senare, fick tillfälle att träffa både tidigare lärare, föreläsare, intervjurespondenter och min kära kurskamrat Karin André.
Markku Rummukainen, numer professor vid Lunds universitet och en av två svenskar i IPCC, inledde konferensen med att beskriva kunskapsläget kring klimatförändringar. Utan att avslöja för mycket om IPCC:s delrapport som vi alla väntar på, konstaterade Rummukainen att de stora slutsatserna som IPCC skrev om 2007 nu kommer att bekräftas, det vill säga, klimatet förändras och vi är en del av orsaken.
Delgado Rosa ”Directorate General for Climate Action” tog vid som representant för EU:s perspektiv. Sammanfattningsvis menade Rosa att hela Europa kommer att känna av konsekvenserna, men mest sårbara är de sydeuropeiska länderna. Att minska utsläpp är inte alltid populärt, men desto längre vi väntar, desto större blir kostnaderna för oundvikliga anpassningsåtgärder. För varje investerad € i översvämningsskydd sparas 6 € i skadekostnader menade Rosa och redovisade därefter vilka åtgärder EU vidtar.
Min favoritprogrampunkt under konferensen var omvärldsanalysen ”Jorden runt på 30 minuter”. Där samlades noga utvalda representanter i en panel som gemensamt speglade vad klimatanpassning betyder inom olika områden. Den globala nivån representerades av UNEP och SEI, forskningsområdet av Rossby center och Vetenskapsrådet, näringslivet av Länsförsäkringar och Svenskt Näringsliv, samt medborgarnas perspektiv av Vi i Villa och fantastiska Kim Jakobsson från Ungdomar.AB.
Det breda greppet tydliggjorde att klimatanpassning i praktiken innefattar ett stort spektrum av åtgärder som skiljer sig starkt beroende på i vilken sektor man befinner sig i. För UNEP handlade begreppet t.ex. om fattigdomsbekämpning då ”poverty is the worst pollution” som Monica Lorensson konstaterade. Även för Vetenskapsrådet såg man att svaren finns att hämta inom samhällsvetenskapen tillskillnad från att enbart handla om tekniska lösningar. Utmaningen handlade främst om att omvandla forskningsrön till praktiska råd.
Näringslivet, har enligt Maria Sunér Fleming vaknat, men pratar inte om klimatanpassning då det kan tolkas som att man har gett upp hoppet. I själva verket måste man simultant kunna prata om både utsläppsminskningar och klimatanpassning.
Torbjörn Olsson från Länsförsäkringar menade att man vet tillräckligt för att kunna agera, men behöver nu få svar på hur snabbt åtgärderna skall vidtas. Samtidigt är anpassning och riskminimering viktigt för att förebygga skador i det längre perspektivet.
Villaägarnas perspektiv sammanfattades i att man som privatperson försöker källsortera sig ur problemet (vilket väckte skratt bland publiken) och Kim Jakobsson som representerade ungdomsperspektivet påminde oss om att det är ungdomarna som kommer att leva med de beslut som fattas idag samt kommer att ta de beslut som kommer påverka framtiden. Däremot tyckte Kim att det var jobbigt att möta verkligheten då hon efter att ha pratat hållbar utveckling och klimat med ca 5 000 ungdomar har insett att de har både låg kunskap och lågt engagemang. Jag fick samma skrämmande bild häromdagen då jag föreläste för 16-åriga elever i två gymnasieklasser. Efter nio år i grundskolan visade de sig varken känna till vad växthuseffekten eller klimatfrågan innebär.
Under ett fördjupningsseminarium om ”innovation och klimatanpassning” lyssnade jag till Marie-Louise Folkesson, från Staffanstorps Kommun där man startat ett projekt som handlar att förstå hur värme påverkar äldres hälsa. Med hjälp av SMHI:s varningssystem för värmeböljor har man tagit fram mallar till vårdpersonal som skall ge riktlinjer hur de ska hantera vårdtagarna på bästa sätt. Värmeböljor infaller ju dessutom under semestertider då många vikarier är i tjänst.
I mitt eget jobb på U&We/ ZeroMission arbetar jag med indirekt med klimatanpassning då vi genom våra Plan Vivo-certifierade klimatkompensationsprojekt samarbetar med småbrukare i de allra fattigaste länderna. Småbrukaren får stöd och hjälp att frångå ohållbart svedjebruk genom att plantera träd och bruka sin mark långsiktigt. Det kunden köper är koldioxidbindning i träden, men den stora effekten är klimatanpassning då sårbarheten minskar samtidigt som den biologiska mångfalden ökar och människor får nya medel att ta sig ur fattigdom.
Mot den bakgrunden är det tydligt att klimatanpassning i praktiken kan innebära många olika typer av åtgärder och kräver kunskap från flera olika områden. Därför är det kanske inte heller överraskande att dagens begrepp var ”samverkan över gränserna”.
Konferensen avslutades med en paneldebatt mellan Lena Ek, Åsa Romson, min fd lärare Anna Bratt vid Länsstyrelsen i Östergötland, och Johan Büser från Göteborgs stad där det stundvis hettade till mellan Ek och Romson, särskilt kring frågan hur klimatanpassning ska finansieras. Efter att ha lyssnat till miljöministern framgick det att även samverkan mellan departementen verkar vara en utmaning?
Den varmaste applåden fick 26-åriga Josefina Lundgren Skerk, ledamot i Sametinget, som iklädd traditionell samedräkt och med ett batteri av natursköna bilder, både från Sorsele och Nordpolen, påminde oss om att kraften i miljöarbetet kommer ur att miljöfrågorna ligger så nära människors hjärtan.
Tack till MiljöAktuellt för en väl arrangerad dag!
