Konsten att se selektivt

Vad pratar dessa herrar om? är den första reaktionen när jag läser artikeln om Domedagsindustrin som har blivit en självgående maskin. Marian Radetzki, professor, Jacob Nordangård, universitetslektor, och Svenolf Karlsson, journalist, har fått in ett verkligt hopkok i DN.
Om jag förstår dem rätt är problemet med klimatet att det blivit en födkrok för vissa som exploaterar det, en självgående maskin, en stor konspiration för att tjäna pengar. Jag som trodde problemet är att klimatförändringen höjer jordens temperatur, vilket totalt ändrar förutsättningarna att leva här. En vetenskaplig sanning snarare än en finansieringskälla.

Den tunga tesen är att klimathotet drivs fram av grupper som ser en potential för att befrämja sina ekonomiska intressen, karriärer eller ideologiska/politiska agendor. En rad tankesmedjor räknas upp, också FN-organ och miljöorganisationer. Även ett oljebolag har medverkat (och jag håller med när författarna säger att logiken är besynnerlig). EUs roll har varit att genom finansiella bidrag binda upp miljöorganisationer att gå i dess ledband.
Att klimat är av ekonomiskt intresse stämmer, men knappast på det sättet som beskrivs. Vad man blundar för hur stora bolag motarbetar alla försök till att minska utsläppen av koldioxid. De summor som framför allt i USA strömmar in i lobbyverksamhet överskrider med flera nollor de bidrag som miljöorganisationerna får av EU. Konservativa amerikanska miljardärer har donerat 800 milj kr till 100 tankesmedjor för att förneka klimathotet. Bara oljebolaget Koch Industries har donerat 450 milj kr. Hur mycket Exxon, BP och de andra oljejättarna investerar i att inget ska hindra dem att kunna fortsätta ta upp fossilt bränsle vet nog ingen.

En fråga är hur det kommer sig att DN upplåter utrymme till ett epos som detta. Det främjar knappast en seriös diskussion om det verkliga problemet. Tvärtom bidrar det att kasta en skugga över den verklighet som vi behöver ta till oss.