Gästbloggare
#60 Jag var på NASA Space Center i Houston för någon vecka sedan. Jag har aldrig varit så fascinerad av astronauter och rymden utan åkte dit främst på grund av barnen men jag måste nog säga att jag rycktes med. När man ser alla dessa farkoster i verkligheten är det svårt att inte också leva sig in i hur det kunde ha varit att åka upp i mörka rymden, särskilt under de tidiga rymdfärderna då de inte visste vad de hade att vänta. Tänk bara att få ha varit med 1968 på Apollo 8, den första bemannade turen runt månen, när William Anders tog den berömda bilden ”earthrise”. Det är en bild jag ofta använder i utbildningssammanhang då jag tycker att den så väl illustrerar jorden som ett slutet system och sätter saker i perspektiv. Det är därför den sägs vara det mest inflytelserika miljöfotot någonsin och vissa hävdar till och med att det ligger bakom hela miljörörelsen. Tänk att de åkte så långt för att upptäcka jorden!
När de satt och bevittnade jorduppgången yttrade piloten Jim Lovell: ”The vast loneliness is awe-inspiring and it makes you realize just what you have back there on Earth”. Här kan man lyssna på vad som sades mer.
Om det nu är så att amerikanska rymdprogrammet ligger bakom miljörörelsen genom bilden ”earthrise” så måste det väl ändå vara det bästa rymdprogrammet gett människan. (Ni får gärna rätta mig om jag har fel.) Synd bara att amerikanarna själva inte hakat på, särskilt inte i Houston. Där har man betydligt viktigare saker att lyfta fram än miljö och hållbarhet… till exempel Angry Birds.
Detta är inlägg #60 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014
