I tisdags redovisades en resiliensanalys av Eskilstuna kommuns livsmedelsförsörjning, den första resiliensanalysen över en kommun i Sverige (världen?).
Lars Wiklund har drivit arbetet på Eskilstuna kommun, My Sellberg har gjort sina doktorandstudier på processen kring hur resiliensteori kan tillämpas på en kommun och Louise Hård af Segerstad, Albaeco, har agerat processledare. Tillsammans har de genom tre workshops med intressenter applicerat delar av steg 1-3 i Resiliance Alliance Workbook:
- Vad vill vi värna? Resilience of what?
- Vilka hot och trender vill vi vara resilienta mot? Resilience of what?
- Scenarier, strategier och analys av möjliga tröskeleffekter.
Genom dessa steg har intressenterna tillsammans arbetat fram en strategi som engagerar många av dem och berör flera av de identifierade riskerna i Eskilstunas livsmedelförsörjning. Strategin utgår från en målbild om ”en lokal marknad för mat som blomstrar oavsett vilka framtidsbilder som visar sig vara sanna. En lokal matkultur och samverkan som stärker kopplingen mellan människa och jorden”. Jag tänker på konstnären Dougald Hine som argumenterat för att vi lever i ”a crises of meaning” och att återkoppla till vart vår mat kommer ifrån potentiellt kan ge oss mer mening i våra liv, men också kring potentialen i lokala marknaden för möjligheten för fler människor att vart de vill.
Det är önskvärt att förebygga risker och planera för en hållbar utveckling. Vi på U&We ser att det är fler kommuner, både i Sverige och i världen, som är intresserade av att arbeta med resiliens. Det finns en utmaning som ligger i att förklara att det inte bara handlar om att göra exempelvis en resiliensanalys, utan mycket ligger i hur, att det inte går utan ett stort engagemang från kommunen och lokala intressenter så som i fallet Eskilstuna. Min tolkning är att det inte är något en expert kan göra själv, det är något en processledare kan hjälpa till med när lokala initiativtagare bjuder in till det.
En av styrkorna med resiliensanalys är att det är en metod som bjuder in en mängd intressenter och genom meningsfulla samtal bygger en process där intressenterna bygger insikter om det lokala social-ekologiska systemet utifrån sin gemensamma kunskap. Deltagarna behöver inte enas om samma värdegrund; genom att lyfta vad som är viktigt för var och en kan en gemensam nämnare hittas – som målbilden i fallet med Eskilstuna. På så vis får processen energi från deltagarnas egna engagemang. En utmaningen tror jag blir att få till stånd sådana processer inom organisationer som är starkt sektoriserade med tydligt uppdelade ansvarsområden. Samtidigt kanske processen kring resiliensanalys i sig kan bidra med samverkan.
Arbetet med resiliens överlappar även en del av det arbete vi på U&We gör inom det Vinnova-finansierade samarbetsprojektet c/o City. Där kommer vi under våren testa de verktyg vi utvecklar för att integrera blå-gröna element inom stadsplanering för att göra mer attraktiva, ”hållbara” och resilienta stadsdelar.
