Gästbloggare
Jag har fått äran att avsluta julbloggandet och öppnar nu den sista luckan. Tanken var att vi skulle ge ett julklappstips varje dag, men eftersom jag räknar med att ni redan har fyllt utrymmet under granen med genomtänkta kärleksfulla gåvor väljer jag att istället ge er mina ord och mina tankar. Och så slänger jag in ett förslag på slutet.
För mig har det varit ett fantastiskt år, 2014. Det har varit en tid då jag har fått arbeta med det jag verkligen vill ägna mitt liv åt, jag har fått möta fina människor, roliga människor och fått lära mig mycket om mig själv och om andra. Jag har räknat ut klimatpåverkan, skrivit uppförandekoder, utbildat om korruption, ekologisk mat och om hållbar utveckling. Jag har fascinerats av hur många människor som genuint och på riktigt bryr sig.
Och så, den 15:e september, vaknade jag till en värld som kändes mycket mycket mörk. Först läste jag varje ord jag kunde för att försöka förstå hur hatet, fientligheten, alienationen och egoismen kunde få så stor plats. Jag slukade analyser, ledarsidor, kolumner och andras tankar. Fogade ihop deras tankar för att försöka förstå, men lyckades faktiskt inte. Det är jag glad för. Jag är glad att jag inte förstår hur man kan vilja dela upp människor, liv, i olika grupper och ställa dem mot varandra. Jag är glad att jag inte förstår hur man kan vilja hålla hjälpsökande människor ute, hur man kan blunda för miljontals människor som flyr för sina liv.
Men kärleksbudskapet (eller om det är det dåliga samvetet) lever även i vår sekulära kultur. I varje fall under julen. Hjälporganisationer har då en all time high, EU-migranter fyller engångsmuggarna lite snabbare än en vanlig grå oktoberdag och kollektskålarna i kyrkorna blir tyngre. Jag skulle önska att med-lidandet, medkänslan, empatin och omsorgen skulle få plats alla dagar under året. Att julen var som en vanlig dag och att varje dag var som jul. Att vi kunde ge av vår tid, vårt engagemang och vår medkänsla alla dagar.
Idag är det julafton och jag ska fira den med en grupp främlingar. Tillsammans med min man ska jag vara volontär på Soppkök Malmö och servera käk till de som inte har någon att fira med, inte någonstans att bo och inga pengar för att få lite julkänsla. När julaftonskvällen går över i natt ska vi städa och sen tar vi in på ett fint hotell, sover i en mjuk säng och vaknar för att få en god hotellfrukost. För så orättvis är världen.
Mitt julklappstips är detta: välj en dag nästa år som du utser till att bli julafton och ta den dagen till att ge tid, medkänsla och pengar till någon som behöver. Om alla gör det varsin dag så blir det många julaftnar för dem som behöver nästa år.
Jag önskar er en fridsam jul.
