Blogg Marknadsliberalism i...

Nyligen läckte innehållet förhandlingsdokumentet ut till allmänheten genom Greenpeace och det visar sig vara precis så illa som man befarade. TTIP eller Transatlantic Trade and Investment Partnership är ett frihandelsavtal som syftar till att ta bort handelshinder mellan EU och USA. Så långt låter det väl bra, men det visar sig, och det bekräftar de läckta dokumenten, att avtalet inte bara är ett hot mot demokratin det är också ett hot mot miljön, kemikalier, livsmedelssäkerhet, hälsa och djurrätt, där frihandeln skulle innebära att amerikanska varor tillåts komma in och konkurrera och sänka den europeiska standarden på en rad områden. Resultatet blir att vi kommer att utsättas för produkter med tvivelaktigt innehåll som vi nu är skyddade från. och också att företag i likhet med Monsanto vägrar att skriva ut på innehållsförteckningen att produkten innehåller GMO-gröda.

Vi skrev om TTIP i en bloggpost i november 2014 och farhågorna som vi tog upp då är fortfarande desamma.

Kritiker pekar på att företag kan stämma stater om dessa inför regleringar som hindrar försäljningen av viss vara. Stater kan däremot inte kunna stämma företag. Det betyder att man kommer att dra sig för att lagstifta om exempelvis klimatkrav. Dispyter ska lösas genom en skiljedom där allt är hemligt, dvs ett ingrepp i demokratin. Kritikerna menar att avtalet ger företag ett övertag gentemot stater.

Cecilia Malmström, som leder förhandlingarna, skriver i SvD lugnande ord om att allt kommer att bli bra med ett handelsavtal och det kommer att leda till ekonomisk tillväxt. Men det som inte lugnar i artikeln är att hon inte berör den process med skiljedom som avtalet bygger på. Hon skriver vidare att det finns full insyn i alla parters ståndpunkter. Då undrar jag varför det blir sådan uppståndelse kring de läckta dokumenten. De var uppenbarligen inte del av öppenheten. Dokumenten visar att parterna står långt från varandra. Vanligtvis betyder det att man måste rucka på sina positioner för att komma framåt. Malmström skriver: ”Jag är helt enkelt inte in branschen för försämrad standard”. Men vad händer när hårt sätts mot hårt?

Frågorna hopar sig. Under tiden växer motståndet. Över 3 miljoner Européer har skrivit under listor för att stoppa avtalet. I Tyskland har det varit omfattande demonstrationer mot handelsavtalet. I Berlin var 250000 människor på gatan för att säga sin mening. I London väntas en stor demonstration på lördag.

Malmström kallar kritiken ”en storm i ett vattenglas”. Hon låter hoppfull och självsäker, men klarar hon att stå emot? Det är frågan. Kommer det att gå att skärpa lagar och införa åtgärder mot klimatförändringen? Vad betyder en fossilfri transportsektor exempelvis? Hur många bilföretag och oljebolag skulle inte tycka att det påverkar deras affärer negativt?

Frågorna hopar sig som sagt. I värsta fall innebär detta att marknadsliberalismen överordnas demokratin.

 

Your comment has been successfully submited.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.