Blogg Monsanto tar hjälp ...

I bloggposten här under tipsar Mårten om Ethels artikel i SvD om kemiföretagen och att genmodifierade grödor inte minskar kemikalieanvändningen, trots alla löften. Som en bekräftelse på detta läser jag att Monsanto nu rekommenderar bönder, som är deras kunder,  att använda bekämpningsmedel från konkurrenterna.
Roundup, företagets mirakelmedel, skulle effektivt döda allt ogräs men inte den odlade grödan. Men som vetenskapsmän varnade för redan för 15 år sedan blir ogräset resistent. Bönderna har ökat doserna av Rundup men det hjälper inte. Så då rekommenderas de att använda ogräsmedel från andra tillverkare. Bönderna får till och med betalt för att göra det. De får $6 av Monsanto för varje hektar de sprutar med minst två andra medel. Undrar vad som händer med huvudgrödan? Att jorden får ökade doser med kemikalier är ju uppenbart. Det är ett skrämmande perspektiv, särskilt som Monsantos Roundup Ready-utsäde täcker 90% av sojaodlingarna i USA och 70% av bomulls- och majsodlingarna. Ytterligare skäl att sälja Monsanto-aktier som jag föreslog häromdagen.

KOMMENTERA

8 Replies

  1. ‪I den animerade parafrasen till filmen Matrix, Meatrix, som handlar om kampen mot den amerikanska matindustrin är det också de gigantiska maskinerna som är fienden. De representerar den amerikanska kemikalieindustrin och värre version av jättenglufsglufs får man leta efter. ‬

  2. Min kollega Ethel har fäst min uppmärksamhet på att de företag som dominerar inom växtförädling med en vision om att öka livsmedelsproduktionen till en växande befolkning i grunden är kemiföretag

  3. Barbro Kalla! Du träffar mitt i prick:

    ”(…)de gigantiska maskinerna som är fienden. De representerar den amerikanska kemikalieindustrin och värre version av jättenglufsglufs får man leta efter.”

    Några andra stora tänkare

    John Kenneth Galbraith: ”Inom den moderna tekniken är det mycket vanligt att det finns lösningar på problemen innan man vet hur de skall lösas.” (…)

    Både teknikens försvarare och de som talar för en ”mot-civilisation” tycks betrakta tekniken som en självtillräcklig , autonom makt, som är relativt immun mot mänskliga misstag och inte låter sig styras av människans vilja. De största beundrarna av teknikens makt menar att människan måste anpassa sig efter den. Ramo uttrycker saken på följande sätt:

    ”Vi måste ställa in oss på att dela jorden med maskinerna… Vi blir kompanjoner. För att maskinerna skall kunna uppnå optimala prestationer fordras vissa bestämda samhällsmönster. Vi föredrar naturligtvis också vissa arrrangemang i fråga om samhällets organisation. Men vi vill ha vad maskinerna kan ge oss, och därför måste vi kompromissa. Vi måste ändra samhällsreglerna för att kunna leva tillsammans.”

    Ramos utgår alltså ifrån att maskiner har en autonom optimal prestationsförmåga, medan människor endast ”föredrar vissa arrangemang.” Med en sådan obalans är ”kompromissen” given: det är samhället som måste förändras, inte maskinerna.

    Den vanmakt som de känner som sätter de mänskliga värdena främst har formulerats på ett beundransvärt sätt av Archibald MacLeich:

    ”Efter Hiroshima stod det klart att vetenskapen var lojal inte mot mänskligheten utan mot sanningen – sin egen sanning – och att vetenskapens lag inte var det godas lag – vad människor uppfattade som gott, moraliskt, anständigt, humant – utan det möjligas lag. Vad vetenskapen kan utforska måste utforskas. Vad tekniken kan utföra måste utföras … Den vanmakt – och det är en verklig och förnedrande vanmakt – som vi sjunkit ner i kommer inte att släppa taget om oss förrän vi börjar tro på oss själva igen, och återtar herraväldet över våra liv och medel.”

Your comment has been successfully submited.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.