Odla som politisk handling

#61 Så är det dags att sätta igång att sätta och så. För mig har det alltid varit helgen runt första veckan i maj som varit start på odlingssäsongen. Det är alltid en skön känsla att göra i ordning landen och planera vad som ska odlas. Skördade förresten senaste helgen; grävde bort ogräs och hittade potatis som legat kvar sedan i höstas och som räckte till middagen.

I år känns det som det i högre grad än tidigare är en rad större frågor som kommer in i trädgården. Lokalodlat och ekologiskt i stället för att besprutade köpgrönsaker: Ska vi utvidga landen? Hur kan vi bäst stödja den biologiska mångfalden? Fler fruktträd? Kanske inte så mycket gräsmatta utan mer vildvuxet? Genom att spara undan” birutor” i gräsmattan kommer klöverblommorna att frodas. En knepig fråga är synen på vad som är ogräs. Maskrosor är utmärkt föda för pollinerande insekter. Min gräns går vid kirskål som jag har svårt att försona mig med. Hur kan vi bäst motverka klimatförändringen? Ska vi ha majbrasa i år och släppa ut koldioxid direkt eller låta alla gamla grenar och död ved ligga och förmultna sakta? Kan man lita på att fröerna inte är genmodifierade? Vilka buskar och blommor tycker bina mest om? En angelägen fråga eftersom vi är biodlare. Bidöden är en fråga som tränger sig på. Vi hade tre samhällen som vi invintrade i höstas. Ett dog redan på senhösten, ett under vintern och det sista verkar nu sakna drottning, vilket gör att det också går under.

Odling har blivit populärt. I TV är det nästa lika poppis som matlagning. Det är ett uttryck för kreativt skapande och sensuella upplevelser för öga och smaklökar. Kommer du ihåg hur en egenodlad tomat smakar? Men det är också alltmer fråga om en medvetenhet om de stora sammanhangen och ett politiskt agerande.

Uban gardening eller stadsodling är ett begrepp som dykt upp som begrepp under de senaste tio åren. Det måste ses både som en proteströrelse och ett sätt att ta eget ansvar för vad man stoppar i sig. Det finns mycket ytor när man tänker efter: Fönsterbrädor, bakgårdar, vertikala ytor, balkonger, tak. Då har man full koll på att det man skördar är ekologiskt. Att odla tillsammans med grannar är en social aktivitet som skapar närhet och samarbete. I stadsplaneringen börjar det också smyga sig in allt mer. Själva är vi involverade i projektet c/o City som bland annat i Norra Durgårtsstaden tar in värdet av ekosystemtjänster.

Gerillaodling är en av de mest oskyldiga gerillarörelserna. På många håll i världen är det ett kreativt sätt att protestera mot hur naturen trycks tillbaka av asfalt och betong. Det är ett sätt att se på staden med nya ögon. Vad är det som saknas på offentliga platse?

För ett antal år sedan grävde min fru och jag ner 200 vårlökar i Vasaparken en natt, eftersom det var så glest med vårblommor. Alla fula refuger borde bli ”utsatta”. Och alla hål i trottoarer som inte är ifyllda och alla vägarbeten som tycks ha avstannat också. Även om man blir tagen på bar gärning är det inte troligt att någon åklagare skulle väcka åtal. Varför inte under hela maj månad ha en påse med solrosfrön i fickan och stoppa ner varhelst du ser en tom plätt?
Jag har alltid undrat över varför det inte planteras vinbärsbuskar och äppelträd i parker, så att folk kan plocka. Finns det någon som kan förklara det för mig? Och alla gräsmattor i parker och villaträdgårdar. Är gräsmattor egentligen något som bör bekämpas? De är motsatsen till biologisk mångfald. Enformiga och tråkiga. En transportsträcka för humlorna. Släpper indirekt ut en massa koldioxid genom gräsklipparna.

En annan gerillaktivitet som kan komma att behöva uppstå rör att spara undan och byta fröer med varandra. EU har ett förslag på gång som innebär att man inte ska få marknadsföra icke-registrerade frösorter. Beronde på hur den slutliga utformningen blir finns det risk att småföretag som säljer fröer inte kommer att ha råd att registrera alla sina sorter och därför slås ut även om syftet är att skydda konsumenten mot dåliga sorter. Risken är uppenbar att den biologiska mångfalden påverkas. Mest torde Monsanto och deras kollegor gynnas av en sådan lagstiftning.

Biodling i urban miljö är också något som växer. Det har öppnat ögonen på många. En myt som kan avlivas är att det inte finns mat för bin i stadsmiljö. Att företag engagerar sig som ett sätt att profilera sig inom miljöområdet är spännandede och lär ut hur beroende vi är av  ekosystemtjänster. En liten anekdot: I new York var bin skadeinsekter till för några år sedan. Fick myndigheterna veta att någon hade bin utrotades dessa. När reglementet ändrades kom bina bokstavligen ut ur garderoberna. Det visade sig att det fanns biodling lite här och där: förklädda till ventilationsaggregat, i lägenheter med ett rör ut genom fönstret, uppe på tak…

Men är odling som politisk handling realistisk? Kan lilla jag göra någon skillnad? Jag tror man måste reda ut denna fråga i sitt eget liv. För om inte jag gör skillnad så gör inte min familj skillnad och inte mitt företag och inte de som bor i mitt kvarter och stad. Att vi inte kan göra skillnad i Sverige är ett förekommande argument som hörs från ett parti i ledande ställning. Det går alltid att flytta upp frågan till nästa nivå och att det är där man ska göra något. Nu gäller det att tänka om och inse att varje blomkruka med en pelagonia är ett politiskt ställningstagande!

Detta är inlägg #61 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014