Gästbloggare
Häromdagen stötte jag på en lite lustig och samtidigt skrämmande definition av ”pessimist” som jag har funderat på de senaste dagarna, nämligen att en pessimist skulle vara lika med en informerad optimist. Den får en att fundera, eller hur? Eftersom jag känner mig någorlunda ”informerad” när det gäller utmaningarna världen står för är jag således pessimist hur man än vrider och vänder på det. Samtidigt, eftersom ett ideal är alla ska vara informerade i ett demokratisk samhälle borde alla vara pessimister. Det är ju inte kul. Jag antar dock att var man befinner sig på skalan pessimist-optimist beror lite på humör och dagsform. I går morse gick jag upp i ottan och begav mig till NY och trots den tidiga timmen kände jag mig någorlunda optimistisk. Målet var den årliga konferensen som Clinton Global Initiative anordnar och som bland annat ståtar med många statsöverhuvuden bland delegaterna.
Resan över är lång och därför laddade jag bland annat upp med nya numret av Time där just Clinton skrivit en artikel på ämnet optimism. Mycket fängslande läsning. Kanske inget revolutionerande nytt, men en sammanställning som ändå väcker hopp. Clinton redovisar trender på fem områden där människan visat på snabb, konkret, mätbar och reproducerbar framgång: hälsa, teknikutveckling, ekonomi, jämställdhet och rättvisa. Det är ingen idé jag sitter och redovisar här i detalj för artikeln, den är ganska kort och lättsmält och finns här, dock kan jag kort återge vad jag fastnade för. För det första så visar artikeln hur fantastiskt fort utvecklingen kan gå, givet rätt förutsättningar och samarbeten mellan ex. myndigheter och näringsliv. Hälsa: på bara några år har AIDS gått från att vara en dödsdom i många länder till att vara en högst behandlingsbar sjukdom. Teknik: Antalet mobilabonnemang per hundra invånare i världen har på 10 år gått från mindre än 20 till 86, vilket bland annat har omdanat kreditmarknaden och banksystemet i många fattiga länder och påstås vara den viktigaste faktorn för att lyfta folk ur fattigdom. Ekonomi: Costa Rica är ett av de rikaste länderna i sin region, och är samtidigt det land som skyddar sin natur och sina ekosystem på bästa sätt. De producerar också högsta andelen förnybar el.
Ett citat i artikeln som jag fastnade för är: ”Talent and intelligence may be spread evenly across the planet, but opportunity is not”. Det roliga är att han efter det citatet exemplifierar detta genom att nämna det projekt i Malawi som vi och våra kunder, bland annat Destination Sigtuna, stödjer genom Clinton Foundation. Projektet har skapat just ”opportunity” eller på svenska ”en möjlighet” för fattiga småbrukare att genom försäljning av klimatkompensation på en global marknad kan komma igång med trädplantering och hållbara skogsjordbruk.
Jag lägger ifrån mig artikeln, lite upprymd och glad. Sen kommer verkligheten krypande. I USA är det uppenbart tryckt stämning, vilket både märks på gatorna och inte minst i TV. Valfrågan har trissats upp och blivit en fråga om liv eller död. Polarisering, konflikt och fokus på finansiella system och arbetslöshet i västvärlden känns inte som ideala förutsättningar för att råda bot på världssvält, ojämlikhet och en skenande klimatförändring. På tisdag kommer dock både Obama och Romney till konferensen. Hoppas att de vågar förbise politiska agendor och sprida budskap om fred, försoning, samarbete och inte minst optimism.