Orsaker till klimatmotståndet

Ekonomiprofessorn och pristagaren av Riksbanken ekonomipris till Alfred Nobels minne Paul Krugman utvecklar i en artikel i New York Times orsakerna till klimatmotståndet eller mer korrekt motståndet mot att vidta de åtgärder som krävs för att förhindra en global temperaturökning. Det han talar om är främst det rabiata motståndet som finns i USA, men kanske hans slutsatser också är relevanta i Europa? Det som ligger nära till hands, säger han, är att tro att det är alla investeringar i fossilsektorn (vested interests) som bromsar handling, men han kommer fram till att de spelar en roll, men att det kostnaderna för en nödvändig omställning inte är så stor och endast marginellt kommer att hämma ekonomisk tillväxt.

I USA framhålls ofta att sysselsättningen skulle påverkas negativt. Det lustiga är att det inte längre finns så många som arbetar med fossil energi. En gång jobbade 250 000 personer i kolgruvor. Numera sker utvinningen i öppen brytning med jättestora maskiner. Det har gjort att arbetstillfällena kraftigt minskat, trots att koleldningen ökat. Hotet mot kolarbetarna är redan över, menar han, och det var kolindustrin själv som stod för det.

Nej, de förklaringar Krugman kommit fram till är en kombination av ideologi och antiintellektualism. Har man uppfattningen att egenintresset ska hävdas i alla situationer, eftersom det ger goda konsekvenser, då blir allt som hotar detta förkastligt. Vetenskapsmän som säger att egenintresset förstör världen, politiker som vill styra mot solidaritet och ansvar för varandra, marknadsstimulansåtgärder, allt utmanar den libertanska världsuppfattningen. Konsekvensen blir aggressivt förnekande.

Är det sedan så att klimatfaran vilar på vetenskaplig konsensus blir det etter värre, eftersom antiintellektualismen alltid varit en stark kraft, vanligtvis från höger, och yttrat sig som misstro mot vetenskap. Det gör att från detta håll kommer märkliga påståenden om konspirationer och att vetenskaparna tjänar storkovan på att få bidrag till att forska om klimatet.

Krugmans slutsats är att det inte kommer att krävas att flertalet människor tvingas få det sämre för att hantera klimatet. Däremot handlar det mer om att komma över ideologier och ignorans, vilket i och för sig är svårt nog.

Det finns säkert fler förklaringar. Jag tror till exempel att vi genetiskt är naturligt lokala till rum och tid. Alltså har svårt att bry oss om och väga in det som ligger långt bort i världen resp rör kommande generationer. Jag tror det var Hasseåtage som presenterade en formel som med min fria tolkning innebär att om 1000 människor någonstans 100 mil bort dör bryr vi oss om det lika mycket som om 10 personer dör 1 mil bort eller att om 1 miljon människor riskerar att dö om 100 år, berörs vi på samma sätt som om 10 människor dör i år. Klimathotet berör oss med andra ord inte på djupet.