I mitten pÃ¥ maj hölls ett seminarium om personliga utsläppskvoter i riksdagen. En idé som utvecklats i England för att driva pÃ¥ minskningarna av klimatutsläppen. Kanske är det den enda framkomliga vägen, även om ransoneringskort inte känns sÃ¥ modernt och proaktivt. Du kan läsa vad Asfaltblomman tyckte efter att ha deltagit pÃ¥ seminariet. Även tidningen Effekt har skrivit artiklar pÃ¥ ämnet. Själv undrar jag över rättvisan… och för vem?!
Både igår och idag har jag haft förmånen att lyssna till Alexa Morrisson från PlanVivo, en ideell organisation med säte i Skottland. Alexa ger en intressant vinkling av värdet av att klimatkompensera genom trädplanteringsprojekten som certifierats enligt PlanVivo standarden. Man kan helt och hållet strunta i att träd fångar in kol när de växer och istället fokusera på de andra ekosystemtjänster som levereras i dessa delar av världen. Ska vi få till en rättvis lösning så måste vi stödja dem som upplever klimatförändringarna redan nu i form av bl a högre temperaturer och sena regnperioder. Vilket har förödande effekt på matproduktion och försörjningsmöjligheter. Utöver kolet som träden binder, hjälper de bland mycket annat till att minska jorderosionen, förbättra vattenkvaliteten och ge ved att hämta på nära håll
Klimatkompensation är helt enkelt bra både på kort och lite längre sikt. Kopplar man ihop det med ett ransoneringskort så kan man sannolikt styra mer pengar till trädplanteringsprojekten i östra Afrika eftersom människor tenderar att ta lång tid på sig för att förändra sitt beteende.
