Gästbloggare
Medan Pär Larshans från Max och Johanna Grant från ZeroMission åkte till en nationalpark som heter Kibale för att titta på ett skogsprojekt spenderade jag dagen i Kampala för att följa upp hur det går med vårt Solvattenprojekt. Dagen började hos Chain, en hälsoorganisation i Kampala som främst jobbar med förebyggand HIV/AIDS-åtgärder men som också distribuerar Solvatten för att förebygga vattenburna sjukdomar. Vi möttes av Irene Josephine Birungi som koordinerar deras distribution av Solvatten. Det var mycket glädjande att höra hur de på ganska kort tid byggt upp en distributionskedja och på annat sätt försöker kommunicera fördelarna med Solvatten och rent vatten över huvud taget. De har varit duktiga och fått uppmärksamhet i både radio och TV. Irene påpekar dock att det behövs mer publicitet och fler erkännanden: ”Kanske kungen av Buganda kan börja promota Solvatten liksom Obama… eller varför inte Museveni?”.
Vårt gemensamt största hinder för att få ut enheter snabbt har varit att bygga upp en incitamentsstruktur. Idag får Chain och deras distributörer ca. 5000 ugandaschillings var för varje enhet som distribueras. Ibland är det en mycket bra ersättning, men i de fall då enheterna distribueras långt bort, ex. i norra Uganda är det inte lika bra då försäljningen innebär långa resor vid ex. leverans, utbildningar och uppföljning. Chain försöker lösa problemet genom att arbeta med lokala organisationer på plats. Chains Solvattenenheter är snart slut och Irene uppmuntrade därför oss att snart skicka ner flera. Otroligt imponerande att Solvatten idag distribueras så brett geografiskt i Uganda. Potentialen är enorm och får Solvatten den publicitet den förtjänar kan det ordentlig fart tycker Irene.
Efter mötet åkte vi ut till två personer som köpt en enhet samt en skola där Solvatten används för att ge barnen rent dricksvatten. Det var fantastiska möten. Vi började hos Musisi Aminadab som köpte sin enhet för bara två månader sedan. Han tyckte om den mycket men hittills såg han den bara som användbar för dricksvatten och när han tvättade sig. Han använde den några gånger i veckan och varje dag den användes sparade han ca. 1000 ugandaschillings (ca. 3 kronor) eftersom han slapp köpa träkol. Återbetalningstiden är därför mycket kort. Både Chain och ZeroMission uppmuntrade honom att använda den mer, tex vid matlagning. När vi kom kokade han matoke (matbanan) på en trestenspis och även då hade han kunnat passa på att använda Solvatten för att förvärma vattnet. Vi tipsade också om att han kunde lägga den än mer vinkelrätt mot solen för att få indikatorn att slå om snabbare samt att det går att isolera baksidan med en filt eller liknande i samma syfte. Vi lämnade Musisi med lite carambolefrukt som hans dotter gav oss direkt från trädet.
Efter det gick vi till Harriet Nakayiza. Det var hon som hade sålt enheten till grannen Musisi och hon jobbar för Chain. Bland annat med Solvatten men också med hälsorådgivning. Hon var väldigt entusiastisk och försökte sälja Solvatten varje dag och till alla hon mötte. Även hon använde dock Solvatten främst för dricksvatten. Hon hade haft en del problem med vädret och tyckte att det varit ovanligt mulet och regnigt nu i höst. Men då solen skiner använder hon den en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Även hon vittnade om en besparing på ca. 1000 ugandaschillings varje dag den användes. Hon var noga med att spara dessa pengar för andra investeringar. Bland annat så hade hon precis investerat i kycklinguppfödning som hon glatt visade upp. Kycklingarna höll hon inne i ladan eftersom de annars blev tagna av örnar, men de lite större fåglarna strövade fritt omkring på tomten.
Till sist besökte vi en lågstadieskola som hette Kiyanja Primary School ledd av Ruth Katamba. Det inleddes med att vi var med på gudstjänst som hölls ute på skolgården. Därefter fick vi träffa hennes klass som bestod av ett tjugotal barn mellan 4-9 år. Vi frågade hur Solvatten används, hur ofta samt vilken nytta de har sett. Redan innan de skaffade Solvatten var de noga med att servera barnen kokat vatten, berättade Ruth. Därför var det inte främst de hälsomässiga aspekterna som var lockande. Istället var det ekonomiska fördelar Ruth såg och Solvatten användes därför varje dag. Med de knappa resurser skolan har kan Solvatten bespara dem mycket pengar. Enheten skolan nu hade räckte inte till och inför nästa år skulle Ruth budgetera för några fler. Irene från Chain passade på att byta ut indikatorn som var trasig. Självklart passade jag på att berätta om Sverige för barnen och det faktum att medan ekvatorn skär genom Uganda skär polcirkeln genom Sverige. De fann det fantastiskt roligt att det fanns ställen på jorden där det rådde polarnatt. Jag tror de tyckte synd om mig. Med all rätt 😉 Eftersom de sjöng en fantastisk sång för mig innan vi gick ville jag inte vara sämre. Jag bjöd på Sjösala Vals varefter jag fick stående ovationer.
Dagen kunde inte ha varit bättre. Otroligt inspirerande. Nu hem till Sverige för att uppmuntra företag att köpa in sig i vårt Solvattenprojekt.
