Gästbloggare
Under Jan Björklunds sommartal i Göteborg fick vi höra att Folkpartiet vill satsa på snabbtåg, det vill säga tåg som går i 250 kilometer i timman men som utvecklas på det befintliga järnvägsnätet. Moderaterna har givit bifall och så långt är allt väl.
Men det räcker inte. I Sverige har infrastrukturinvesteringarna sjunkit från i snitt 5,4 procent av BNP under 70-talet till rekordlåga 2,9 procent under 00-talet. I OECD:s ranking av medlemsländernas investeringsnivåer har Sverige därmed gått från en fjärdeplats till en femtondeplats och ligger nu under genomsnittet.
Sverige halkar alltså sorgligt efter när det gäller just infrastruktursatsningar och tågförseningarna frestar ofrånkomligen på samhällets ekonomi, för att inte tala om passagerarna tålamod.
Jaha, tänker då vän av ordning, men det måste väl ändå våra folkvalda politiker göra något åt? Så, var är då satsningarna på ny infrastruktur, hastighetsbanor och allmänt förbättrad kapacitet på landets spårvägar?
Inte i Folkpartiets förslag inför höstbudgeten i alla fall. Partiet säger istället nej till snabbtåg på nya spår, något som skulle innebära en kapacitet på 300 kilometer i timmen. Motiveringen? För höga kostnader.
Smakar det så kostar det.
//Maria
