Göran Wiklund
Idag inleder DN en artikelserie, Min stund på jorden, där olika skribenter ger sin syn på klimatfrågan. Harald Welzer, tysk socialpsykolog och författare är först ut med en tänkvärd artikel. Tyvärr finns den ännu inte i nätupplagan. Jag kompletterar om DN lägger ut den. I sin analys av varför det inte görs något åt detta hot mot oss människor pekar Harald Welzer på ett resonemang som jag inte tidigare sett så tydligt formulerat med anledningen av kritiken att de många, stora och påkostade internationella klimatkonferenserna inte leder någonvart: ”I själva verket har världens regeringar här skaffat sig ett genialt system för att effektivt blockera beslut som inget land egentligen vill fatta, samtidigt som det utåt sett kan framställas som en intensiv kamp för åtgärder mot klimatuppvärmningen”. De ger med andra ord resultat men inte precis i den riktning som man skulle vilja önska. Är de alltså på låtsas, ett teaterspel för gallerierna?
Nu ligger artiken ute.
Intressant! Jag håller med om många av de poängerna Welzer tar upp, t.ex. att det är nästan omöjligt att argumentera för en ”sänkt” levnadsstandard utan att det framstår som ekodiktatur. Det handlar väl till stor del om en Tragedy of the Commons. Sen skulle jag nog inte vilja gå så långt som han gör att det är en medveten strategi från regeringars sida att inte göra något åt problemen, men förskjutningen är definitivt där! Kanske är det dock så att regeringarna bara speglar vår egen (väljarnas) ambivalens och tveksamhet inför miljöfrågorna. Skulle de verkligen våga gå så långt som de behöver göra, när risken finns att väljarna tycker att de gick för långt?