Summa summarum

Ännu återstår två dagar av Amledalsveckan i Visby men för min del börjar den lida mot sitt slut. Under veckan har jag flera gånger hört invändningen att hela evenemanget börjar växa ur sin kostym med urvattnade seminarier – i år fanns hela 1814 registrerade programpunkter, vilket är cirka 21% fler jämfört med 2011– och frågan om den starka konkurrensen om utrymme och uppmärksamhet väger upp för de resurser företag och organisationer satsar på denna intensiva vecka.

Mot den bakgrunden blir det än viktigare att välja hur de egna evenemangen anordnas, kanske är det bättre att satsa på ett fåtal med kvalitet än fler men mindre genomtänkta, och inte minst vilka man själv väljer att gå på.

Jag har varit på både bra och mindre bra sådana. Som den obotliga optimist jag är väljer jag att fokusera på den förra kategorin. Ett sådant exempel var Riksbyggens seminarium om hållbart boende. Det är angenämt, tycker jag, när paneldeltagarna ges utrymme att tänka klart tanken och formulera den i ord utan att bli avbrutna av varandra eller en tickande talarklocka. Svar på tal om miljöpartisters förmodade längtan ut på landet gav bland annat Per Bolund: ”vi är inte gröna-vågare allihop”. Sant.

Ett skojigt inslag under veckan har varit Torehammars tidsmaskin där utvalda partirepresentanter har fått följa med på en resa 20 år in i framtiden: hur ser samhället ut 2032?

Sedan har vi förstås talen från våra partiledare. Innan Reinfeldt hade pratat klart lämnade flera av mina medlyssnare walk-over. Så kan det gå när man kör på linjetal-modellen och dessutom läser innantill.

Idag är det Centerpartiets dag. Frågan är hur de tänker sig att leva upp till sina miljöambitioner och annat deras väljare förväntar sig av dem. The pressure is on.

Nu tar jag semester. Vi syns i höst!

//Maria