Blogg Tankar från grönsa...

#63 Sånt man funderar på när man sitter med händerna djupt nere i jorden, med fröpåsar, sättpotatis, tomatplantor och blötlagda bönfrön som väntar på att få sättas:

Att döda en mördarsnigel är i och för sig lite kletigt och osnyggt, men det väcker liksom ingen djup sorg i mig. Men igelkotten som lufsar runt bland stenarna – den kan jag nästan vända mig ut och in för att få behålla på tomten. Och kirskålen ägnar jag en hel del timmar åt att eliminera ur blomsterlandet, och nästan ryser av njutning när jag lyckas dra upp en lång ranglig rot ur jorden. Samtidigt pysslar jag runt fjolårets perenner och lökarna som sattes i höstas som om de var små bebisar; ser till att de har det lagom varmt och lagom fuktigt, att solen kommer åt dem så där lagom mycket. Somt ska bort, och somt får vara kvar. Vem är jag att avgöra vilka som ska få plats i min trädgård? (Nu måste jag ju tillägga att jag inte är så förmäten så att jag tror att jag lyckas, både kirskålen och mördarsniglarna är långt mer framgångsrika än igelkotten och mina tomatplantor faktiskt.)

Men i alla fall. Det där med mångfald, naturens funktioner och ett robust ekosystem, räknas inte mördarsniglar, kirskål och andra omysiga saker in där? När jag läste ekologi funderade jag och ett par kursare (på ett sånt där putslustigt biolog-skoj förstås) på att skapa nya sätt att klassificera djur och växter, enligt ett slags gullighetsindex. Slemmiga saker var ogulliga, mjukt ludna saker var gulliga, om de inte har åtta ben för då är de väldigt ogulliga. Och så vidare. Men skämt åsido, det är ju lite så vi fungerar till vardags i vårt förhållningssätt till naturen. ”Allt i naturen har en funktion och är bra för någonting” får man lära sig redan på förskolan. Det blir ett sätt att ge djuren och växterna ett existensberättigande – de finns för att de är bra på något sätt. Eller för att de är förbålt gulliga eller vackra. Och så finns sånt som inte lyckas kvala in i gullighets- skönhets- eller nyttighetsindexet. ”Som fästingar, vad är de bra för?” frågade min pappa. Inte vackra, inte gulliga, och vad tusan ska de vara bra för. Tja, om man ser det ur en annans synvinkel så är de helt livsnödvändiga. Ta borrelia-bakterien till exempel. Den skulle typ vara uträknad om det inte fanns fästingar som kan sprida den. Borrelia-barnen får väldigt tidigt, redan på förskolan, lära sig att fästingen är absolut livsavgörande för deras existens.

Och mördarsniglar då? Vad ska de vara bra för? Ja, men å andra sidan – vad ska vi bara bra för? Vad gör vi för nytta?

Det är sånt jag funderar på, med händerna djupt nere i jorden.

//Maria

Detta är inlägg #63 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014

 

Your comment has been successfully submited.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.