Göran Wiklund
Var på Mulleborgspelen idag. Det arrangeras av det första Ur och Skur-dagiset som ligger på Lidingö. Trettio barn som får lära sig ett ekologiskt synsätt, miljömedvetenhet, respekt för allt levande, som lägger skräp i papperskorgar och som stimuleras av kontakten med naturen. De lär sig namnen på blommor, insekter och träd. De sjunger sånger om skogar, fjäll och sjöar.
Tanken flyger framåt i tiden: Vad händer med dessa barn? De grundlägger naturligt värderingar som kommer att följa dem genom hela livet.
Skådespelare som framför Mulleborgspelen
Vad fint du skriver! Hade gärna sett barnen i aktion.
Du undrar vad som händer med dem sen… Visst grundläggs värderingar som de bär med sig men jag tror att de måste stöttas med fortsatt grön inspiration även i högre åldrar.
Kan dock använda mig själv som positivt exempel – började på Mulle tidigt 70-tal, fortsatte på scouterna några år senare för att 96 inte kunna jobba som säljare av ”skitiga” transporter utan tog tjänsten som miljösamordnare. Den gröna linjen har mestadels varit tydlig i mitt liv.
Vad göra inför en sådan solskenshistoria, en bild av förnuft, intelligens, handlingskraft, lyckliga ”småsvampar”, en glimt av Hopp; vad göra? Skratta eller gråta? Jag gör både ock! Fram med näsdukar, här härjar Lyckan!!!:-)))