Urvattnad uppgörelse

Ja, då blev det en överenskommelse till sist efter långa nattmanglingar på övertid, men det satt hårt åt. Resultatet är fyllt med kompromisser för att de motspänstiga nationerna skulle kunna gå med. Kyotoprotokollet får en förlängning. Men det ställer inte större krav utöver det som undertecknade länder redan beslutat om som nationella mål. Ett avtal som binder alla länder från 2020 kompromissades fram med där finns inga utsläppsmål angivna. Och 2020 ligger långt fram. Den gröna klimatfonden beslutades också, den fond som ska spara skogarna från att huggas ner, men där återstår frågan hur den ska finansieras.

Lyssna på EUs presskonferens från Durban efter att beslutet fattats.

Enligt SvD säger miljöminister Lena Ek att  värdarna använde en dialogteknik hämtad från de sydafrikanska byråden, vilken gett resultat. Indaba kallas tekniken som betyder möte eller samling.

Det talas i klimatsammanhang om ”decoupling”, dvs att ekonomin växer utan att utsläppen gör det. En annan decoupling kan vi nu konstatera. Det är att det politiska klimatbeslutet på intet sätt kopplar till den vetenskapliga realiteten. Klimatvetenskapens varningar har inte fått genomslag. Durbanpaketet, som det kallas, kommer inte att göra att temperaturhöjningen på jorden hålls inom plus två grader.
Inför nationers oförmåga att inom FN-systemet fatta de nödvändiga besluten för jordens framtid kan andra träda fram? Kan näringslivet driva på? Kommer EU att bli ett föredöme? Kan enskilda stater, deltstater, städer och kommuner sätta egna nödvändiga mål? Kommer politiska partier att fånga upp medborgarnas oro? Ett önskescenario är, eftersom FN inte klarar vår framtid, att insikten nu sprids att alla på alla nivåer måste vara med att ta ansvar.

//Göran