Idag kan man läsa i SvD om Artdatabankens prognos för 2010 för hotade fiskar i svenska vatten. Det är den preliminära bedömningen som offentliggjordes i juni som det skrivs om.
Torskens återhämtning i Östersjön har fått stor uppmärksamhet och en del verkar tro att nu är det bara att tuta och tråla! Då kan det vara intressant att se att tre fiskar bedöms som regionalt utrotade – bland dom Hälleflundra. Fem fiskar bedöms som akut hotade, en av dem är pigghaj. Det borde få vem som helst att ramla ur hängmattan.
Ett flertal miljöorganisationer vill att man bland annat skapar fredade zoner för fisk. Om man betänker hur trålning går till så förstår man varför. När man bottentrålar skrapar man botten med tung utrustning och får i princip upp allt som råkar komma i ens väg – arter lever ju faktiskt inte åtskilda som i fiskdisken.
Bomtrålning är en speciellt skadlig form av bottentrålning som går ut på att man pressar och i princip river upp botten för att få fram all bottenlevande fisk. Dels förstör man botten och dels får man upp en himla massa bifångst som sedan dumpas – tänk om man jagade på det sättet…
Politiker hänvisar ofta till EU och att vi inte bestämmer själva över vårt fiske och det stämmer nog i många fall, men när det gäller fredade zoner så är det bara att tuta och freda!
