Vad kommer Köpenhamn att ge för resultat?

Så här inför det nya året kan det vara intressant att spekulera i vad de positiva effekterna av Köpenhamnsmötet kan tänkas bli. Mycket är ett råttan på repet-scenario. Någon måste börja. Mitt scenario börjar med USA:

Obama får med senaten på ett bindande klimatåtagande under våren. Det öppnar för USA att ta ett internationellt ledarskap i klimatfrågan. Kanske till och med flytta fram positionerna längre, eftersom nuvarande förslag på åtagande är mycket måttligt, 17 % relaterat till 2005, men endast 4 % jämfört med 1990 års nivå. (Jämför EUs mål på minst 20% till 2020.)

Om USA gör ett åtagande kommer det att sätta press på Kina att sätta absoluta mål och inte enbart relatera utsläppsminskningen till tillväxten.

Om både USA och Kina gör detta kommer EU att behöva stå fast vid att höja sitt åtagande till 30% till 2020.

Det blir svårt för Indien, som hittills bara talat om mål i relativa termer, att stå utanför särskilt som Brasilien är med på att minska med 50% till 2050 under förutsättning att industriländerna sätter ett ambitiöst 2020-mål och också  Sydafrika som lovat 34% minskning till 2020.

Det kommer att bli press på alla länder som hittills inte angett några bindande mål att göra så, bland annat Australien.

Det blir ökat tryck på transparens i att redovisa länders reduceringar och att sättet att redovisa blir mer standardiserat och följs löpande. Det skulle göra att länder som Kanada, som åtog sig att minska utsläppen med 6% till 2012 i förhållande till 1990 men som hittills ökat med 34 %, hängs ut ordentligt. (Det finns de som redan menar att Kanada ska uteslutas ur Brittiska samväldet av detta skäl).

Det kommer att bli ett tryck underifrån på regeringar att agera. Många initiativ har tagits på stadsnivå att följa Kyotoprotokollet. I USA har över 500 städer inofficiellt undertecknat detta avtal.