Göran Wiklund
Julian Assange sa i en intervju i Forbes att WikiLeaks har mycket material om den privata sektorn och närmare bestämt en amerikansk bank. Det spekuleras i om det gäller Bank of America. Samtidigt ska, enligt Forbes, Bank of America ha planerat en cyberattack mot Wikileaks.
Nu när regeringar ägnar sig åt ”damage control” kan man tänka sig att många storföretag ser över sina it-system för att hindra att olämpliga dokument sprids. Men dokument kommer inte i Wikileaks händer främst genom hackning utan genom att någon inom organisationen skickar över filer. Företaget har naturligtvis rätt att skydda sina affärshemligheter och patent, men det kommer att bli svårare att skydda sig från att illegala handlingar inte kommer till allmän kännedom. Det gör att det inte längre främst är en datateknisk problematik utan en etik-, CSR- och relationsfråga. Delar företaget och de anställda samma värderingar? Har man förtroende för det företag där man jobbar? Ägnar sig ledningen åt skumraskaffärer som man tvingar personal att hålla tyst om? Vill personer i organisationen straffa ledningen?
Jag tror att den ökade läckagerisken tvingar fram ett mer etiskt beteende från stora företag. Man måste ha personalen på sin sida. Och det går bara om det finns förtroende. Förtroende för sättet man gör affärer på. Förtroende för ledningen. Förtroende för företagets avsikter. Personalen måste kunna lita på att det går att lita på företaget. När detta uppnåtts finns det inget som skadar företaget om det kommer ut.
