“Den andra vågen”
I måndags sände Vetenskapens värld Folke Rydéns film ”Den andra vågen”. Under programmet fick tittaren följa småbarnsmamman Cecilia som under sin tredje graviditet lämnade ett blodprov för att få reda på vilka typer av kemikalier och miljögifter hon och hennes barn blivit utsatta för. En tid senare efter att hennes son Alfred fötts testades även hans blod för att analysera halten miljögifter. Resultatet var häpnadsväckande. Forskarna gjorde om analyserna ytterligare en gång då de inte trodde på svaren. Flera pesticider, PCB:er och perfluorerade ämnen hittades hos Alfred som, med hänsyn till kroppsvikt, visade sig ha 20 gånger högre halter av ”teflonkemikalien” PFOA än sin mamma . PFOA är ett hjälpämne vid tillverkning av teflon men finns även i vattenavvisande produkter såsom sportkläder.
Genom att studera sillgrisslor runt Östersjön vars enda kost är Östersjöfisk, halter av miljögifter i sälar och tumlare i Östersjön samt i havsörnar som kan bli över 30 år gamla, kunde experterna konstatera att det sedan 80-talet har skett en dramatisk ökning av dessa nya typer av organiska miljögifter. Eiderbeståndet har minskat dramatiskt i antal och andra arter följer med. Forskarna i programmet pekade på snabba förändringar i skärgården och menade att något stort håller på att hända, sjöfåglarna finns inte längre kvar.
Den nya vågen organiska miljögifter, perflourerade ämnen, beter sig annorlunda då de binder till protein istället för fett vilket gör att de cirkulerar i blodet och kan vara särskilt skadande vid fosterstadiet. Forskarna menar att halterna i Alfred inte var så höga att de kommer att få någon effekt, men studien ger en tankeställare som kräver en kraftansträngning hos forskarkåren och de myndigheter som reglerar godkännandet av kemikalier. Alfreds mamma Cecilia kände sig arg. ”Vad händer när mina barn får barnbarn? Vad kommer de att innehålla?”.
Kemikalieområdet är ett svårt område att ha grepp på. Som konsument ställs det ouppnåeliga krav på att vara tillräckligt insatt för att kunna tolka innehållsförteckningar på vardagsinköp Vad innehåller egentligen städprodukterna i vårt hem, schampo, deodorant, hudkrämer, smink? Hur mycket teflon lossnar från våra stekpannor och hamnar i våra kroppar? Och vad innehåller våra kläder? Möbler?
Efter programmet ägnade jag kvällen åt att försöka tolka diverse produkters innehållsförteckningar och stötte på denna hemsida. Den innehåller bland annat en databas där man kan få hjälp att se huruvida produkten är skonsam eller inte. Konstaterade bland annat att det amerikanska schampot jag blev rekommenderad av frisören vid senaste klippningen gavs en riskfaktor på 9 av 10 och innehöll bland annat parabener och cancerframkallande ämnen (och min ettåriga dotter som verkar tycka att de bästa stunderna i livet är när hon får klamra sig i mitt hår och borra in ansiktet i det). Hemsidan innehåller även en ”shopper’s guide” med en plånboksstor lista på ingredienser och produkter man ska undvika.
Det krävs synnerligen krafttag från myndigheter och experter så att det blir rätt från första början. Tills dess, vad kan man göra som privatperson? Vi kan inte ändra på det som har varit, och förmodligen kommer vi inte alla bli kemikalieexperter. Men vi kan tänka framåt. I slutändan kanske det rent av handlar om sunt förnuft? Om en produkt utlovar många egenskaper och låter för bra för att vara sann så bör man förmodligen förhålla sig kritisk? Vad det finns för ekologiska alternativ? Det blir i alla fall mitt förhållningssätt, i synnerhet nästa gång jag köper schampo.
Vetenskapens Värld:s program med Folke Rydéns film finns tillgänglig på SVT Play fram tills på måndag 13 maj. Rekommenderas!
Recent Comments