Under hösten har jag gjort något helt annat än det jag normalt brukar göra. Jag har gått en yogalärarutbildning på en studio här i Stockholm. Jag lockades in i yogan av rörelserna, utmaningen att lära mig att göra saker som jag aldrig tidigare har förmått – stå på händer, böja ryggen i en brygga, komma upp i handstående (med lite stöd förstås, men ändå…). Att hitta en andning och en rytm i solhälsningarna som stillade sinnet och fick mig att glömma det som händer bortanför mattan. Det var det som lockade, att kanske bli lite starkare, lära mig lite mer om hur jag ska kontrollera min kropp. Men det var inte...

Så är hösten här – nästan. I varje fall i delar av landet. Den är senare än den brukar vara, sommaren har varit både lång och ovanligt het. Klimatfrågan och även övriga hållbarhetsfrågor har varit lite mer i fokus, åtminstone under en tid, både i media och i folkmun. Sen blev det back-to-basic igen, med kvartalsrapporter, börsresultat, vd-byten och annat viktigt. Klimatfrågan halkar ner, ligger och skvalpar bland sådant som är viktigt att hantera – inom ramen för vad ekonomin mäktar med. Typ. Jag längtar efter den dagen då det på riktigt blir tvärtom. Jag hoppas att jag får uppleva den – när det är miljön som sätter ramarna och allt...

Det var dags för mig att skriva en blogg. Så jag skrev en blogg om den tid vi lever i, om oro och hopp. Sen tänkte jag en vända, kom på en annan text som jag vill skriva, om vad som ger lycka, och att ett liv fyllt av det som ger lycka faktiskt är mer hållbart än de liv vi lever nu. Jag täntke att jag skulle skriva om att vi ska sluta ha pengar som mått och istället byta ut det mot tid. Typ: ”Hmm, den här tryckkokaren kostar ungefär 3 timmar, som jag istället kan vara ute i skogen”, eller ”den där weekendresan kostar två veckor som...

Dammet har lagt sig, trumslagen har tonat ut, de ivriga fjärilarna i magen har stillat sig och jag har sovit gott några nätter. De senaste månaderna har för mig delvis präglats av förberedelser inför March for Science, manifestationen som hölls över hela världen för att hylla vetenskap och forskning – som en motvikt mot faktaresistens och ett samhällsklimat där en åsikt väger lika tungt som fakta. ”Jag känner så – det är min upplevelse” har blivit alltför vanliga argument, tillsammans med ett alltmer utbrett förakt och misstro mot det som ibland kallas ”elit”. Vi var ungefär 2 500 tappra i Stockholm, jag har inte hunnit gå genom hur det har gått...

I dagens DN finns en intervju med FN:s miljöchef Erik Solheim. Han menar att det största hotet mot miljön är misstro mot vetenskap. Jag vill lägga till ”och okunskap”. Det finns fortfarande en utbredd okunskap om miljöhot och de utmaningar vi står inför. För bara några dagar sedan fick jag höra av en vän att ”det där med jätteräkor, det är bara sådana som du som vet något om det”. Jag studsade till lite, för jag har tydligen varit naiv och trott att den rätt massiva kommunikationsinsats som har gjorts under många år av Naturskyddsföreningen, Swedwatch, WWF och många andra, där baksidorna av odling och fiske av jätteräkor har skrivits...