Aktuellt Blogg Jag agerar - därfö...

På 1990-talet skapade Barbara Kruger konstverket ”I shop therefore I am” som en travesti på filosofen René Descartes yttrande cogito ergo sum – jag tänker därför är jag.

Under stor del av 1900-talet var slit- och slängsamhället något positivt och tecken på samhällets innovation och framtidsoptimism. Konsumtionen var (och är) som en religion. Förflyttningen från kyrka till varuhus inleddes när man slutade att bygga katedraler och började bygga varuhus. Att vara i varuhuset kunde (och kan) vara meningsskapande eller meningsbildande… För vi hoppas lika mycket som tidigare och vi tror, men inte i en kyrka. Vår tro manifesteras istället genom att vi konsumerar och vad vi konsumerar.

Men nu är Barbara Krugers konstverk liksom företagens reklam för Black Friday och människors slentriankonsumtion ett tecken på tondövhet inför den klimatkris vi står inför.  Idag är det därför generellt sett inte längre hög status att resa mycket, ständigt ha det senaste eller köpa för mycket kläder. Istället anses det attraktivt att vara medveten och villig att kompromissa med den egna livsstilen.

Kan vi därför hoppas att vi nått en tipping-point vad gäller shopping – peak shopping – till förmån för att ta ställning?

Många av oss vet dock mer om ägandets livsform än om varandet, därför att ägandet är den livsform vi möter i vår kultur. Varandet kräver oberoende och frihet och att ha och att vara är två fundamentalt olika upplevelseformer.

Philip Warkander, lektor i modevetenskap vid Lunds universitet berättade vid en föreläsning i april att: 

”sund konsumtion bara kan förekomma när ett ständigt stigande antal människor vill förändra sitt konsumtionsmönster och sin livsstil. Och detta är möjligt bara när människor erbjuds en sorts konsumtion som är mer lockande än den vi är vana vid. Detta händer inte på en dag eller på order….”

Han menar vidare att vår tids ödesfråga är mening eftersom slentrian-konsumtion är kritiserat i vår samtid och konsumtion är länkat till frågor om produktion och arbete, så måste vi arbeta och tjäna mindre för att konsumera mindre.

Utmaningen är inte att vi ska handla mindre, och heller inte att vi ska arbeta mindre, utan vad vi gör med den tid som blir över. Frågan är således inte hur vi ska konsumera mindre, utan vad vi ska göra med all vår tid, eller mer slagfärdigt uttryckt – vad ser vi som meningen med våra liv?

Tid är bara ett annat ord för liv… “Jag agerar – därför är jag!”

Your comment has been successfully submited.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.