Göran Wiklund
Frågan är hur lätt det är att vara glad om man är en kotte, eller ett träd,
eller en skog eller ett ekosystem. Så här i julgranstider finns det anledning att ta sig en funderare. Men tänkt försiktigt för julgröten kan fastna i halsen….
Så här går i alla fall mina tankar: I IPBES (International Panel on Biodiversity and Ecosystem Services) rapport som kom i våras konstateras att 1 miljoner arter i naturen håller på att försvinna. Strax före denna kom rapporten om att 75% av alla insekter försvunnit i naturområden i stora delar av Tyskland och den som konstaterade att 98% av alla marklevande insekter var borta i Costa Rica. Som sagt svårt att ta in utan att gröten stockar sig.
Men det är ju inget nytt egentligen. Vi har sett detta pågå framför ögonen på oss under lång tid. Ska man förstå det kan man inte komma undan den syn på naturen som råder, nämligen att den är till för oss människor. Vi ser oss som separata från naturen. Naturen är en resurs att ta i anspråk. Följderna att detta synsätt syns runt omkring oss. Naturen ges därmed inga rättigheter.
Men det där kanske sakta håller på att förändras. Allt fler börjar ända förstå intellektuellt att vi inte har någon särställning utan vi är en del av naturens levande väv. IPBES föreslår att vi undviker uttrycket ”ekosystemtjänster”, eftersom det ordet implicerar att naturen är till för oss: den tjänar, är underställd oss. I stället föreslår man ”Naturens nyttor för människor” (Nature’s Benefits to people) som ett sätt att visa att vi är beroende av dessa nyttor finns för att säkra vår överlevnad. Så frågan är: Kan vi börja se oss som en del av naturen, att vi är naturen?
I flera länder har man genom lagstiftning gjort naturen till ett lagligt subjekt. Företag och regeringar kan då ställas inför rätta med naturen som motpart. Så är fallet i Nya Zeeland, Colombia, Bolivia, Uganda. Så det rör på sig…
Det finns en bred internationell rörelse för att ta tillvara naturens rättigheter. Advokaten Polly Higgins i England var, innan hon dog alldeles för tidigt, en stark förkämpe. Men andra fortsätter och det finns en växande rörelse som vill ha lagar mot ecocide, förstörelse av jorden, på samma rättsliga grund som folkmord och krigsbrott. I Sverige har vi End Ecoside Sweden som driver frågan om naturens rättigheter, tankesmedjan Lodyn som utforskar begreppet ekopsykologi och nätverket Naturens Rättigheter. Pella Thiel som grundade End Ecoside Sweden utsågs till en av WWFs miljöhjältar 2019.
Apropå kottar ser vi nu en reaktion på hur Sveaskog brukar sin skog, att vinst inte är får vara det enda uppdraget. Att avverka urskogar inte går för sig. Kampen för Ojnareskogen där naturen vann över Nordkalk är ett annat exempel. Och nu uttalar sig också påven för att det ska finnas en lag mot storskalig miljöförstöring. Viktigt eftersom bibeln medverkar till föreställningen att människan är överordnad naturen.
Är detta ändå kanske en signal att ekosystemen kan fira jul i en andra av svag upprymdhet??
